lördag 25 december 2010

Det är status att ha sex

Det är status att ha sex.

Därför ger det en stor ångest att inte kunna ha sex, eller att inte ha sex tillräckligt ofta eller att inte vara intresserad av sex hela tiden.

Det ger ångest när man vill men inte kan, för att man är stressad, har vestibulit eller på annat sätt oförmögen eller ovillig att ha sex. Trots att ens huvud säger "Du vill ha sex! Du måste ha sex annars är du inte bra!". Men kroppen är inte riktigt med på saken, tycker annorlunda.

Man förväntas, både som tjej och kille, att vilja ha sex ofta och mycket, när som helst.

Det gäller att komma på vad ens egna förutsättningar för sex är. När man vill ha sex, när man är mottaglig för sexuella inviter. När man behöver sex fast man kanske inte är på just då. Hur man får kropp och huvud att samspela, inte utkämpa ett krig.

Men man måste också acceptera att man inte vill ha sex, när som helst, hur som helst. Det är inte självklart att bara för att ens partner vill, så ska man ställa upp. Det finns ingen skuld i att inte vilja. Det finns heller ingen rättviseräknare som räknar antalet gånger båda fått komma till. Det gör inget att den ena har gett fler gånger än den andra. Att den ena har fått komma till flera gånger än den andra.

Det kan också vara så att mellan olika personer finns det olika mycket sex, med en partner kanske man är sugen på sex hela tiden medan en annan partner har man inte lika mycket sex med. Trots att man tycker om dem lika mycket, trots att attraktionen är lika stor. Folk är olika, man matchar varandra olika, man passar med varandra olika. Det finns ingen mönstermall som alla passar in i. Det finns ingen regel som säger att "om du har sex med din partner X gånger i veckan så är ni lyckliga". Man kan vara olycklig ändå. Och man kan ha det skitbra men inte ha så mycket sex alls.

Jag hade massa tankar om sex, min egen sexualitet, sexualiteten som förväntades av mig, sexualiteten jag vill ha/vara/visa. Massa konfliktartade tankar om hur man kan vara sexuell utan att vara utmanande, utan att bli för mycket enligt den gräns som samhället sätter för hur sexuell en kvinna får vara, samtidigt som man själv ska känna sig OK med sin sexualitet.

Jag har inte kommit dit jag vill, men jag har kommit längre. Genom att prata med terapeuten om sådant jag inte vågar prata öppet om med andra så har jag kunna släppa en massa prestationsrelaterade tankar. En massa tankar som fastnade i madonna/hora-syndromet, om att vilja ha schysst sex och samtidigt inte känna sig smutsig för att man har lust till det. Fan vad jag önskar att man kunde prata mer om normalt jävla vardagssex, svenssonsex, sånt sex som du och jag har - inte det som händer på film eller i veckotidningar för att få oss att känns oss otillräckliga eller osexiga eller ovärdiga eller smutsiga. Var kan man föra en sån diskussion?

onsdag 22 december 2010

Penetrationsövningar: fingrar, prober och dildosar

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

söndag 19 december 2010

Lite mer om den sällsamma upplevelsen!

Sist skrev jag om att det hade gått bra med ett vaginalt samlag. Efter lite enträget kämpande och kontrollerande av diverse kroppsliga impulser (panik, tokspända muskler etc) så lyckades jag alltså att sluka penisen.

Det känns faktiskt enklare att tänka på det så, som ett slukande. Det är något jag omgärdar med en del av min kropp, inte något som penetrerar mig. Om jag tänker "intrång" så reagerar min kropp med spänning. Om jag tänker "omslukande" så är det inte alls förknippat med samma kroppsliga reaktion. Det är ju jag som väljer att äta upp snoppen, om man säger så =)

Jag tror det finns ett stort värde i att sätta andra ord på saker, ord med annat värde och laddning. Även ord kopplas till kroppsliga reaktioner. Byter man ord så kanske man kan lura kroppen en aning.
När jag pratade med terapeuten om händelsen, detta kulmen på min behandling och mina experiment, så insåg jag att för bara en eller två månader sen så kunde jag inte ens tänka "vaginalt samlag". Det gick inte. Var en tankemässig omöjlighet. Det fanns inte på kartan. Jag kunde inte ens fantisera ihop en situation, man, kvinna, nakna, vaginalt. Då fick hela min kropp panik och jag fick svårt att andas. Frågade terapeuten om det så kunde jag inte svara, vi var tvungna att lämna ämnet. Eller prata om att föra in fingrar eller provrör. Nåt mer överkomligt, en lättare munsbit.

Nu kan jag tänka på det, föreställa mig det. Föreställa mig hur jag slappnar av, omgärdar vkuken. Det genererar ingen panik hos mig. Det är fantastiskt. Fantastiskt för att jag har överkommit ett stort hinder, jag har övervunnit rädslan och paniken.

Jag inser också att jag skiter fullständigt i huruvida jag är "normal" eller inte. Att vara normal innebär inte att kunna ha vaginala samlag. Under samtalet med terapeuten så insåg jag att jag råkat göra den tankemässiga kortslutningen att "nu kan jag ha sex igen". Så fan heller. Som om vaginalt sex är det enda sex man kan ha. Under detta decennium med vestibulit så har jag haft ett bra sexliv. Det enda som det vaginala tillför, är ännu ett alternativ i mitt smörgåsbord av sex. Det ersätter ingenting.

Så nära var jag att falla i fällan om att ha "normalt" sex. Det är helt sjukt. Jag är tacksam över att jag kom på mig själv!

söndag 5 december 2010

Oh my fucking god!

Efter tio jävla år!! Så har slidan slukat en penis hahahahaha (dvs penetrationssex!) Helt otroligt.

Jag och vkuken låg sked och myste mest bara. Sen fick jag bara för mig att "idag ska vi prova!". Så försiiiiiktigt, föööörsiiiiktiiiigt så förde jag snoppen lite grann i taget inåt.

Jag var tvungen att stanna upp flera gånger, pausa, ligga still. Använda all kontroll jag fått genom knipövningarna. Det är det de har varit användbara för - att kunna kontrollera mina slidmuskler och att jag vet att jag kan kontrollera dem, att jag kan slappna av.

Så även om jag blev jättespänd och fick lite panik i slidmusklerna, så visste jag att 1) jag kan knipa lite så att jag får musklerna att slappna av och 2) jag kan, när jag fokuserar, se till att musklerna slappnar av och inte får panik.

Så så där höll vi på. Peta in lite, knipa lite, slappna av lite. Börja om. Och acceptera att det gör lite ont - men jag har kontrollen. Det är inte smärtan som har kontrollen, inte vestibuliten.

Till slut så sa det "plopp" mer eller mindre. Den var inne! Men ingen rörelse, det skulle inte ha funkat. Ingen in och ut här inte.

Det sjuka var att samtidigt så smekte vkuken mig. Jag trodde jag skulle bli helt snustorr av hela grejen, att det gjorde ont, att jag började tänka på vad jag höll på med. Men jag var liksom på hela tiden, kände mig upphetsad, ville komma. Och det tror jag gjorde det enklare. Jag var blöt (plus massa glidmedel) och min kropp var upphetsad och tål därför lite mer.

Wohooo!

Tyvärr så är ju kl 6-området lite skört, så jag fick väl några såna småsprickor, men smörjde in mig och det brukar gå över efter ett tag. Jag är bara så otroligt nöjd över hela grejen. Att jag inte fick panik. Tack alla på forumet och här och alla som bloggar för all inspiration och kraft och energi ni ger! Utan er, inga försök =)
Den här och den här artikeln var också till hjälp.

måndag 22 november 2010

Onanera mera!

På forumet har vi ibland diskuterat nyttan av att onanera. Att det skulle ge upphov till en positiv cirkel vad gäller njutning, underlivsberöring och sexuell lust. En del har upplevt en positiv förändring genom detta.

Därför har jag sedan ett tag tillbaka försökt att öka min onani-frekvens från att bara göra det om jag är ensam en längre period (typ en vecka), ifall jag eller vkuken är bortrest - vilket betyder ganska sällan. Nu försöker jag göra det nån gång i veckan.

Jag vill inte dra för stora slutsatser av det, men jag känner att jag har mer lust och att jag är OK med att ha lust. Oavsett om det är en liten skillnad så känns det iaf positivt, det är något jag vill fortsätta med.

Efter samtal med barnmorskan så har jag också lagt till att ifall det känns OK, om jag är sugen och redo, så ska jag prova att föra in något - ett finger/dildo/provrör för att se hur det blir.

Det har redan gett resultat. Inom en vecka sedan jag bestämde mig för att försöka så har vkuken varit inne med ett finger (vi hade sex, jag ville plötsligt prova). Dessutom har jag tillfredsställt mig själv och fört in en dildo (mindre variant - the Ladyfinger!). Båda gångerna kändes det skönt och bra.
Båda dessa saker är ett otroligt framsteg. Vkukens finger har skett förut, men har gjort mer ont. Dildon har jag tidigare inte kunnat föra in utan att värma upp med något mindre först.

Grejen med att göra det i samband med att jag är upphetsad och våt, är att slidan är redo för lite mer ruffa tag då och är mindre smärtkänslig. Sen är det mer glid vilket gör att det svider mindre. Efter att ha gjort en hel del knipövningar och penetrationsövningar som en del av min kvällsliga rutin, så känns det här som ett bra nästa steg.

tisdag 16 november 2010

Mer om knipövningar

Det är inte helt lätt att beskriva med ord hur knipövningarna går till, men här har jag iaf ritat en enkel skiss över hur jag ligger


Jag ligger alltså ner med några kuddar under knäna. På det sättet kan man slappna av lite mer samtidigt som en del muskler kopplas ur, så att det blir lite lättare att göra rätt.
Själva knipet kan man tänka sig som att stänga ett blixtlås: blixtlåset börjar stängas i anus (som att hålla sig när man är bajsnödig), sen går blixtlåset över till slidans muskler och avslutas sedan med musklerna kring urinröret. Den tankeövningen var väldigt bra för mig att använda för att komma igång och hitta rätt muskler.

Det är viktigt att komma ihåg att när man spänner de här musklerna rätt, så blir det inte ett tryck utåt, utan snarare så sugs de inåt.

den här sidan finns mer instruktioner på hur man ska göra, och även några olika varianter på övningar. På engelska heter knipövningar Kegel exercises.

Några varianter jag brukar göra är
  • Intervaller: knipa i X sekunder, slappna av i X sekunder. Båda sakerna stegvis, dvs ökande. Mina inspelade knipövningar gör såhär.
  • Snabba: knipa så snabbt man kan, hög frekvens, så länge man orkar. T ex hålla takten i en låt. Riktigt enkel grej som man kan göra närsomhelst.
  • Med penetration: föra in (ett finger, dildo etc), sedan knipa X antal gånger, därefter föra ut. Upprepa. Detta blir också lite övning på in- och utförsel, vilket kan vara jobbigt i sig.

söndag 7 november 2010

Kort uppdatering av experimentet

Jag fortsätter med min kvällsrutin: meditation, knip och penetrationsövning. Det har varit ett kortare avbrott, men jag la som tur var inte ner det helt!

Håller just nu på att komma igång med det varje kväll igen, har haft en period där jag varit så himla trött varje kväll att jag inte orkat göra vissa dagar. Men försöker iaf meditera minst, eller göra några knip - bara för att hålla rutinen igång.

Framstegen är ganska bra faktiskt, även om jag tyvärr är en person som fokuserar på vad jag inte lyckas med snarare än det som går bra.

Två fingrar börjar nästan bli standard nu, jag kan t o m ha i ett finger från varje hand och tänja lite. Det är mer än två fingrar från samma hand! Har också haft tre fingrar nån gång - yay!

Kroppen får ibland panik och tokspänner slidmusklerna, men jag vet nu att jag kan knipa några gånger och fokusera hårt på att slappna av - då går det bra igen.

Jag tänkte få bukt med mina reaktioner kring smärta som nästa steg. Kroppskontrollen är ganska bra, men smärtkontrollen behöver lite träning. För ett tag sen läste jag denna artikel i SvD. Den handlar om hur barn och ungdomar (även vuxna) med diffusa, kroniska smärtor får hjälp att hantera sin smärta för att kunna leva ett drägligt liv. Det är människor vars smärta har blivit ett handikapp, de kan inte leva ett normalt liv - precis som vissa som har vestibulit.

Artikeln tar upp tankeställningar som huruvida smärtan ska få bestämma i ens liv och vilken makt den ska ha. Den är inspirerande och jag tänkte se om jag kan ändra på mitt sätt att tänka kring min egen smärta.

lördag 11 september 2010

Penetrationsövningar

Den typen av behandling jag gör nu, innefattar att till att börja med göra knipövningar för att få musklerna i slidan att slappna av. Dels för att det behövs och dels också för att bereda vägen för penetrationsövningar. När jag hade kommit en bit på vägen med mina knipövningar började jag alltså med  penetrationsövningar.

Det innebär att jag tar en lugn stund för mig själv, lägger mig skönt och till rätta, gör några uppvärmande knipövningar och sedan övar min slida på penetration och beröring.

Det är viktigt med lugn och ro, samt att värma upp slidmusklerna först så att man själv och slidan är lugna och avslappnade. Det ska vara en avkopplande stund det här, inget tvång eller prestation får störa. När jag känner att jag inte gör det här för mig själv, för att jag vill utan för att jag måste eller för att vara duktig patient - då gör jag det inte.

Övningarna innebär till att börja med att bara sticka in ett finger eller annat mindre föremål, och bara ligga still med föremålet inuti. Bara för att vänja sig och sin kropp vid den känslan. Detta tills man känner sig bekväm och avslappnad i det.

Sedan stegras övningen i små, små steg. Först trycker man lite försiktigt på slidväggarna med ett finger, stretchar dem så att säga och vänjer dem vid lite tryck. Så fort det svider, spänner eller gör ont: sluta röra på fingret. Ligg bara still tills det har gått över, så att kroppen inte kopplar ONT!->För ut!.
När det börjar gå bra och bli en vana, så har jag ökat med ett finger till (utmaningen just nu) och så småningom en dildo (en gång!!).

Experimentera med vilka tillfällen som passar att göra övningen på. Efter träningen har funkat bra för mig, för att jag är så slut i kroppen då så jag kan inte få lika mycket panik inför penetration som annars. För andra kanske det är en kopp té, efter meditation, veckan efter mens eller tidigt på morgonen. Jag försöker också göra det när det känns bra inom ramen för mitt experiment.

Inför alla övningar jag gör, så försöker jag vara medveten om varför jag gör det. För att jag vill, för att vara duktig, eller för att det är ett jobb? Om det är tillstymmelse till nåt annat än "för att jag vill" så gör jag det en annan gång. För det här är ingen prestation, inget jobb. Det är min kropp som jag tar hand om, som jag ska tycka om, som ska må bra.

måndag 30 augusti 2010

Statusuppdatering av experimentet

Fick min mens i söndags, det påminde mig om att jag påbörjade mitt experiment för en månad sen, samtidigt som mensen tog slut.

Några reflektioner:
  • Jag har lyckats få det till en rutin, det var mycket enklare än jag trodde. Nu är det självklart att meditera 5-10 min och sedan - beroende på hur jag känner mig - smörja in fittan, göra knipövningar och penetrationsövningar. Precis som att borsta tänderna.
  • För att göra det enkelt för mig har jag köpt ett paket våtservetter som jag använder för att tvätta fittan med ifall det känns ofräscht, fast nuförtiden använder jag dem mest för att tvätta fingrarna med när jag är klar. Då slipper jag mecket med att gå upp och tvätta bort krämen från fingrarna.
  • Det känns inte lika konstigt att ta på mig själv, även om det fortfarande finns en viss tröskel så är den lägre än förut.
  • Den bästa positionen för det här är att halvsitta i sängen, med ryggen uppstödd mot väggen och knäna böjda. Då når jag in med fingrarna utan att spänna armen och kan stötta upp en handspegel på en kudde framför fittan. Det jobbiga är att jag spänner benen för att hålla upp dem men jag funderar på lösningar där.
  • Jag lär känna min fitta och vet vad jag klarar av just idag. Och det är OK ifall jag inte fixar allt varje dag. Men jag försöker, låter mig inte deppas ner av tankar.
  • Vkuken ligger bredvid ibland eller kommer in för att kolla läget. Det känns inte konstigt att göra det här inför honom.
  • Det svåra med två fingrar är att vara avslappnad. Det kräver fullt fokus, total koncentration.
  • Det har inte skett några under vad gäller vestibuliten, men jag är oftare och oftare inne med två fingrar.
  • Har inte märkt nån nämnvärd skillnad med Omega-7 men jag fortsätter ett tag till.
  • Det är jävligt skönt att sova naken! Eller i gubbkalsonger. Nu har jag bara trosor när jag har mens, annars näckar jag varje natt, wohoo =)
  • Jag använder Natracare-bindorna nu och de känns helt OK. Vet dock inte hur bra de är för någon med riklig mens - jag blöder inte så mycket. Den mesta tiden av mensen räcker det nästan med trosskydd.
  • I've got the power! Det ger makt att ta kontroll över sitt underliv.

Jag är otroligt tacksam för att jag stötte på den här bloggen som gav mig så bra inspiration.

söndag 15 augusti 2010

Aria till min fitta!

Häromdagen så stödde jag upp en handspegel mittemot mitt underliv när jag skulle göra mina penetrationsövningar.

Jag har tidigare tittat på mina olika delar och hur de ser ut. Första gången gav det mig en känsla av kontroll. Jag såg de rodnader som finns där min vestibulit gör som mest ont.

Den här gången, andra gången, var som ännu en upptäcktsfärd. Jag upptäckte nya saker. Som att min fitta inte är så hårig som det ser ut uppifrån (jag rakar bara med apparat, låter lite stubb vara kvar för att behålla fuktigheten). Haha - det kändes som en sjukt skön befrielse på nåt sätt. Den kändes inte så ful och äcklig längre.

Jag läste en intressant post här (http://womentc.wordpress.com/2008/09/04/vaginal-lips/) som handlar om utseendet på ens underliv, speciellt då blygdläpparna. Så jag bestämde mig för att undersöka hur mina ser ut.

Jag vet ju på ett ungefär hur allt ser ut, men har liksom inte tänkt på det medvetet. Jag upptäckte att om jag viker ut mina inre blygdläppar så bildar de ett jättefint rosa hjärta. Det ser såååå fint ut! Jag blev glad, det gav mig en sån härlig känsla att upptäcka skönhet i nåt som jag skämts för, ibland hatat, ibland straffat, nåt som jag inte känner speciellt väl, en del som stundtals varit utanför mig på nåt sätt. Det kvinnliga underlivet är nåt som inte pratas så mycket om, det är så mystiskt, så många skrymslen och vrår, så undangömt. Det är inte lika enkelt och rättframt som manligt underliv. Det känns skönt att ha avmystifierat det, gjort det verkligt och vackert.

Läs också denna post (http://womentc.wordpress.com/2008/03/27/vaginismus-and-orgasm/) som enligt mig har en viktig poäng förutom det att kvinnor med vestibulit och vaginism (självklart) kan få orgasmer. Den poängterar också att det manliga könsorganet/underlivet består av en del som används för flera funktioner (orgasm, fortplantning, att kissa). Det kvinnliga könsorganet/underlivet är uppdelat olika specialiserade delar som var och en utför de funktionerna jag nämnde. Det är en intressant och viktig skillnad.

lördag 14 augusti 2010

Att inte vara vän med sin kropp

Ibland hatar jag min kropp. Det är speciellt två delar som jag har hatat extra mycket, så mycket att jag har velat straffa dem. Den ena är jag bättre vän med nu, den andra krigar jag fortfarande med.
Min slida, som har ont, som har vestibulit. Det fanns en tid då jag var arg för att den inte gjorde som jag ville. Den hade ont när jag inte ville ha ont. Den ville och kunde inte ha penetrerande sex när jag ville. När jag skulle smörja vulvan med xylocain (inom min behandling för vestibulit) så tyckte jag det var bra att det sved, då fick den straffas lite. Det var rätt åt den. Den gjorde ju inte som jag ville.

Genom terapi har jag slutat vara arg på min fitta, jag ser den som en bundsförvant, någon att ta hand om. Det är ett sår som behöver skötas om, på många sätt. Jag ser efter den mer nu, och ser till att den mår bra. Inget mer straffande.

Mitt ansikte, och då speciellt runt munnen och min haka. Jag är nämligen vuxen, och har finnar. Man tror ju att det är nåt bara tonåringar får, men se det finns vuxenakne. Min haka fylls av finnar som gör ont, som inte kommer ut. Vissa kommer ut och blir stora och gula. Det blir märken efter dem oavsett om jag är på dem eller ej. Jag tycker jag ser smutsig ut i ansiktet av alla märken och missfärgningar. Jag vill bara riva sönder mitt ansikte, skära bort allt. Då klämmer jag på allt, så allt blöder. Det spelar ju ingen roll, jag är ändå så jävla ful och full med gamla märken. Det är redan kört liksom. Efteråt blir jag ångerfull. Man ska ju inte klämma! Så känner jag mig ännu fulare och blir jätteledsen och nere pga det. Vilken jävla cirkel.

Häromdagen stötte jag på en tråd på ett forum där det stod om kändisar som har/haft problem med hyn. Det fanns bilder på massa olika som hade finnar och såg ut som jag nästan vad gäller graden. Det kändes på nåt sätt skönt. Skönt att se de som ofta ser så perfekta ut, lida av samma sak som jag.

Att inte vara ensam om en sak är ofta en stor lättnad. Det är inget fel på mig, bara mig. Finns det fler betyder det att jag är normal.

torsdag 12 augusti 2010

Om underlivshygien och upphetsning vid behandling av vestibulit

Surfade runt på twitter idag och stötte på @DrKatz. Hon jobbar på Womens Therapy Center som är en sorts vulvamottagning vad jag förstår. De har en blogg på http://womentc.wordpress.com/ som jag läst lite av, och generellt är intrycket bra.

Jag gillade t ex denna post http://womentc.wordpress.com/2010/08/01/penetration-arousal/ om varför man inte ska vara upphetsad när man gör penetrationsövningar.

Instruktionerna från barnmorskan när jag skulle börja med penetrationsövningarna var att inte göra dem vid ett sexuellt tillfälle, utan ett "normalt", en stund för mig själv och fittan. Hon sa att det kunde bli så att jag under övningen blev upphetsad, och det var OK. Men jag tänkte aldrig på varför det var så. Teorin som Dr Katz beskriver är att det är olika nervsystem som är aktiva när man är upphetsad jämfört med när man inte är det vilket gör övningen mycket mera komplicerad och svårare att utföra. Därför - en sak i taget. Först övning, sen upphetsning!

Dock läste jag lite om deras inställning till underlivshygien. De rekommenderar tvål. Det här kanske är en chock, men jag använder faktiskt bara vatten och mina fingrar när jag tvättar mitt underliv. Det räcker. Och det är också enligt instruktioner från barnmorska och urolog. Tvätta med tvål gör att fittan och alla dess delar torkas ut, vilket gör dem känsligare. Det räcker med vatten som får rinna uppifrån och ner, dvs inte hålla på att rikta duschen uppåt och in i slidan.
Är det gojs (s k fittost) mellan alla olika flikar går man helt enkelt igenom varje flik med fingrarna medan vattnet rinner. Ja, det luktar rent och nyduschat efteråt även med bara vatten!

Det krävs lite tillvänjning innan känslan av att man måste tvätta med tvål går bort. Men jag tänker att ju mindre jag stör där nere, ju mer jag tar hand om det, desto bättre mår både fittan och jag. VKuken har inte klagat, han är lika intresserad av min fitta som han alltid varit =)

onsdag 4 augusti 2010

Nytt experiment!

Jag blev lite inspirerad av denna tjejs blogg: http://vestibulit.blogspot.com/ där hon har listat vilka olika saker hon testat och vad hon tyckte om dem. En sak som hon skrev som jag tyckte var viktigt var hur bra det hade varit för henne att lära känna sitt underliv.

Efter att ha läst ett tips från en tjej på vestibulit-forumet så tänkte jag också prova lite olika saker:
  •  Natracare bindor och trosskydd de närmsta månaderna. Deras innehållsförteckning: cellulosamassa, ekologisk bomull (inte KRAV men annan typ av märkning), majsstärkelse. Få ingredienser är bra, och enkla naturmaterial känns som en vettig idé.
  • Äta Omega-7-tillskott. Tjejen på forumet tipsade om Membrasin, men jag har också hittat ett billigare alternativ som heter Membra-7. På Life hälsokost hade de även sitt eget märke med Omega-7. Det ska vara bra för slemhinnorna i kroppen.
  • Varje kväll, så långt eller kort jag orkar, smörja in mig och ta på mitt underliv och alla dess delar. För att lära känna det och för att vänja det vid beröring. Knipa litegrann, typ hundra knip eller så.
  • Sova antingen utan trosor eller med luftiga kalsonger (typ gammaldags herrkalsonger i bomull). Inget tätt eller tajt på natten, då ska fittan få andas ordentligt!
Jag tänkte att det här ska pågå i 2-3 månader och sedan ska jag utvärdera det. Det kanske inte ger en direkt påverkan på min vestibulit, men min fitta kanske mår bättre generellt och då har det gett nåt ändå. Jag tror det finns en vinst i att göra det till en rutin att ta hand om sin fitta. Det ska vara självklart.

En jättebra grej som tjejen på bloggen ovan skrev om var att använda en spegel och titta på sitt underliv. Så nu har jag provat att ta en vanlig handspegel (en sån med ett skaft, som har två sidor varav en är förstorande) och titta lite på min vulva, alltså ingången till slidan. Jag tror att jag har lokaliserat två rodnader som är de områden där jag får mest ont vid beröring. Det känns kraftfullt att jag har hittat dem. Det känns som att jag på nåt sätt har tagit kontrollen, nu när jag vet var det är och kan se det.

torsdag 15 juli 2010

Mina första möten med vården

När jag började få ont efter sex så hade jag sedan ett tag tillbaka börjat med p-piller. Min första (naiva) tanke var att på nåt sätt reagerade jag på vkukens sekret, eller kombinationen av våra sekreter. Då i början gjorde det bara ont efter sex.

Jag gick till ungdomsmottagningen för att fråga om råd, och fick till svar att allt såg normalt ut och att det kunde göra ont att ha sex. Inte så mycket mer tyvärr.

Tiden gick och smärtan efter sex övergick till att bli smärta under sex till att knappt kunna ha sex överhuvudtaget. Vkuken hade sökt runt lite och hört talas om vestibulit, och la fram teorin att det kanske var det. Panik! Tänk om?!
Det fanns också en kvinnoklinik i staden som bedrev verksamhet kring vestibulit.

Då var det sommartid och mycket var stängt. Jag fick nys om att det fanns en RFSU-mottagning som hade öppet och som visste något om vestibulit, så jag bokade in en tid där.

Barnmorskan där var bra och hjälpsam, och ställde (tyvärr) diagnosen att jag hade med största sannolikhet vestibulit. Världen rasade. Som tur var hade jag sinnesnärvaro nog att be om en remiss till kvinnokliniken. Barnmorskan tvekade och jag kommer inte ihåg hur jag övertygade henne om att ge mig den, men antagligen så var jag helt förstörd (grät säkert) och berättade också om mötet på ungdomsmottagningen. Men till slut så fick jag den, och den var biljetten in i systemet.

Det jag vill säga med det här, är att man tyvärr själv måste ha koll på var man vill hamna för att få den vård man behöver. Det är inte säkert att man hamnar hos nån som har koll på vestibulit eller som vill hjälpa en vidare. Och vårdens kvarnar maler långsamt. Innan man vet ordet av har man blivit en av de som haft vestibulit i 10 år. Jag kommer ihåg när jag i början diskuterade det med vkuken, vad jobbigt det måste vara att ha haft vestibulit i 10 år. "Undrar om det kommer bli så för mig?" Nu vet jag.

Så stå på dig. Kräv det du ska ha. Om du inte får diagnos eller hjälp av den du går till nu, ring runt i landstingen och fråga vem som vet mer om vestibulit. Om ditt landsting inte har någon sådan kompetens alls, så tror jag att man har rätt att få den vården i ett annat landsting. Även om det är långt så tycker jag det är värt att komma till någon som vet.

Alla medel är tillåtna. Jag har gråtit, beskrivit min depression, varit arg och besviken. Jag har också tyckt att jag inte har det tillräckligt illa ställt för att kunna kräva rätt hjälp, att andra har det värre och förtjänar det mer. Det kanske stämmer, men låt inte den tanken trycka ner er. Man har alltid rätt till rätt hjälp. Vestibulit ger, oavsett graden av smärta, oss alla problem: med oss själva, våra liv och relationer, vår vardag. Det är inte säkert man fixar det själv.

måndag 5 juli 2010

Knipövningar

En av behandlingarna jag fått gå igenom är så kallade knipövningar. Det är en serie av övningar där man får knipa och pausa i omgångar, i olika längd. Syftet för vestibulitpatienter är att få kontroll över sin muskulatur och sänka muskeltonusen (tror jag det heter). Muskeltonusen är den "normala" anspänning som en muskel har. För många med vestibulit är denna anspänning förhöjd, dvs man spänner sig (mer än man behöver/ska), inte bara vid sexuella situationer utan hela tiden.

Övningarna blir som träning för slidmusklerna, precis som när man tränar resten av kroppen. Genom träning så tröttar man ut musklerna och de orkar därför inte vara lika spända -> mer avslappning. Man ökar också blodgenomströmningen vilket såklart också är positivt, man får ut slaggprodukter etc.
Andra positiva effekter är att man lär känna och får kontroll över sina slidmuskler, vilket i sin tur motverkar senare problem, t ex i samband med graviditet/förlossning och ålder (inkontinens).

När jag började så var första målet att få kontroll över muskulaturen, dvs kunna knipa och släppa när jag vill. Detta gjorde jag med hjälp av en s.k. biofeedback-apparat som består av en prob som man sticker in i slidan. Proben är kopplad till en handkontroll med nivåmarkeringar. När man spänner rätt muskler så tänds en diod vid varje nivå som man klarar. Man kan höja och sänka svårighetsnivån.

När jag väl lärt mig kontrollera musklerna, så var nästa mål att lära mig att slappna av. Det är svårt att förklara skillnaden, men i princip så var jag bra på att spänna musklerna när jag ville men jag behövde öva mer på att kunna slappna av när jag ville.

För att göra det här enklare för mig själv och för att man inte få ha biofeedbackapparaten hur länge som helst, så spelade jag in övningarna för att kunna lyssna på mobilen/mp3-spelaren. Det blev mer som meditation då, plus att jag kunde blunda samtidigt - enligt mig enklare att slappna av då.

Mina inspelningar finns att ladda ner här: http://sites.google.com/site/vfittan/knipovningar

Det tar ett par veckor/månader att lära sig kontrollera musklerna ordentligt (jag hade ganska lätt för det), sen tyckte jag själv att det var svårare med avslappningen, det tog längre tid. Jag underhåller fortfarande mina muskler genom att lyssna på inspelningarna. Det är nåt man har nytta av hela livet.

Den nytta det har gjort för mig som vestibulitpatient, är att jag har lärt mig kontroll av mina muskler och har också lärt mig att slappna av. Det har inte tagit bort vestibuliten, men det har gjort att jag kunna öka på mina penetrationsövningar från ett finger till två fingrar till en liten dildo ("Ladyfinger" heter den hahaha!). Det är jävligt bra steg på vägen för mig.

UPPDATERING: mer att läsa om hur jag gör knipövningar finns här