Det här med film och verklighet

VARNING SPOILERS!

Jag satt och kollade på en film med vkuken, I Give It a Year. Det är en standard romkom som handlar om att "hitta den rätta/rätte" med twisten att filmens huvudpar faktiskt bestämmer sig för att skilja sig lyckliga och bli tillsammans med den de "egentligen" var ämnade för.

Filmen innehöll det som brukar finnas i en Hollywoodproduktion (även om det här var en engelsk film): det äkta paret som bara tjafsade och hatade varandra, hur det är meningen att den som en är ämnad för aldrig ska irritera en utan alla hens skavanker ska bara bringa ännu mer kärlek till relationen. Att det alltid finns en RÄTT person för varje människa och att alla andra personer är fel och aldrig kan funka. Att när man väl hittat rätt person så kommer allt ordna sig, livet kommer vara som en dans på rosor. Osv osv in absurdum.

Tidigare under dagen så hade jag också läst i tidningen om efterrapporteringen av Madeleine Bernadottes bröllop och hur hon precis som sin syster Victoria hade valt att låta sin pappa följa henne halvvägs till altaret, trots att det enligt en (ärke?)biskop i Storkyrkan inte alls är tradition att göra så i Sverige. Svensk tradition är att bruden själv går till altaret. Att bli överlämnad som den vara bruden är, är ett utländskt påfund.

Båda de här sakerna fick mig att verkligen inse vilken skillnad det är på dikt och verklighet, och hur dikten till slut definierar verkligheten: att film, tidningar och annat faktiskt påverkar oss - utan att vi är medvetna om det.

Victoria, Madeleine och alla vi andra har alltså sett tillräckligt mycket Hollywoodfilm för att till slut glömma bort vad som är våra verkliga traditioner och vad som är hittepå/överdrift/andras traditioner. Filmen har blivit norm. Det är inte förrän nu jag har hittat ett konkret sätt att koppla ihop detta, även om jag intellektuellt kunnat säga det.

Utifrån den här iakttagelsen är det därför inte långsökt att tro att även andra saker från filmen kan bli norm. T ex att

• Det finns EN rätt person som man ska leva HELA sitt liv med. Alla andra förhållanden kommer spricka för det är ÖDET
• En bra relation innebär att man aldrig tjafsar. Gör man det är det inte RÄTT person.
• Kvinnor alltid ska prata, är våp och måste ha en man som tar hand om dem
• Män aldrig vill prata, aldrig är svaga och vet alltid precis vad som ska göras

Klart man får helt konstiga förväntningar på sin relation, sig själv och sin partner när det är såhär. Det känns som en sådan befrielse att äntligen ha hittat ett konkret vardagsexempel på hur media påverkar oss - att vi inte kan välja bort allt dåligt och vara "medvetna" vuxna individer.

Mer kring kvinnokroppen

Häromdagen hade jag besök av en vän och hens dotter, ca 5 år. Vi fikade och snackade strunt varpå dottern vill visa mig filmer på internet, framförallt från Melodifestivalen. Låtar hon gillar, kläder som ser fina ut - sånt. Helt OK även om jag inte har riktigt samma smak =)

I vilket fall, jag sitter och tittar på de där filmerna med henne och börjar känna mig mer och mer olustig. Mer eller mindre alla framföranden eller musikvideor innehåller kvinnokroppar i olika utstyrslar, med kläder som visar mycket hud och dansrörelser som åmar sig och ska vara sensuella.

Detta gör jag alltså med en femåring och det känns så fantastiskt obehagligt därför att det gör mig helt plötsligt medveten om vilken bombardering det är av hur kvinnor ska vara, hur kvinnor framställs och vilken roll de får. Det är avklätt, åmande, sensuellt - hon vill visa upp sig, sin kropp och utmana tittaren sexuellt. Det känns på nåt sätt äckligt att hon måste se på sånt, att det är på det viset i vårt samhälle. Vi kollade på en video med avklädda manskroppar också och det kändes olustigt även det - men det var inte samma typ av objektivieringskänsla kring det, inte alls.

Man behöver inte vara speciellt smart för att inse vad det betyder att små flickor och pojkar matas med den här typen av framställning av kvinnokroppen. Båda kommer förhålla sig till det vilket i sin tur föder fram alla andra grejer som suger: tjejers dåliga självkänsla kring sin kropp, killars snedvridna uppfattning om hur en tjej ska bete sig. En tjej tror att hon bara duger om hon är sexig, en kille tror att han måste se på tjejer med sex i blick för att vara man.

Det spelar ingen roll om de "får" titta för sina föräldrar - det finns överallt, inte bara i filmer på internet utan i tidningar, i reklam och annat. Prova nån gång, kolla på en musikvideo med mycket hud och åmande kvinnokroppar tillsammans med ett litet barn. Hur känns det?

Vem äger hennes kropp?

Antar att det inte har undgått någon att Angelina Jolie har opererat bort båda sina bröst i förebyggande syfte, då hon bär på en gen som markant ökar risken för henne att utveckla bröstcancer.

OK, hur börja detta. Som drabbad av vestibulit känner en sig på många sätt okvinnlig, mindre feminin och liksom handikappad som kvinna överhuvudtaget. Innan vestibuliten tänker en inte så mycket på hur mycket samhället (dvs vi och alla omkring oss) fokuserar kring hur sex ska se ut och att det är enbart det omslutande sexet som räknas som "sex på riktigt". 

Efter vestibulit, när en känner sig som en mindre värd kvinna för att en inte kan genomföra ett omslutande samlag, inser en att det fnns så mycket mer som definierar kvinnlighet, en själv och ens liv. 

Det är ju saker som en rent intellektuellt förstår, men som en inte INSER, alltså att det går upp för en helt och fullt vad det innebär.

Så. Då har vi fastställt det. Åter till Angelina Jolie. Hon har alltså opererat bort båda sina bröst, dvs något som, enligt samhället, är en lika fundamental och definierande del av att vara kvinna som att kunna genomföra ett omslutande samlag. Så Jolie har frivilligt gjort ett stort ingrepp på sin, av samhället definierade, kvinnlighet.  

Såklart det är en stor grej! Hon är en global person, både genom sina filmroller och som engagerad i olika samhällsprojekt. Döm då om min förvåning när jag stöter på den här timblr-posten som har samlat ihop twitterinlägg från alla möjliga som säger hur synd det är om Brad Pitt (hennes man), hur det inte var rätt att rycka bort hennes bröst (för att de är allmängods!) och hur det är rätt åt henne att bli av med brösten för hon är en sån jävla bitch (oklart exakt vad hon gjort...).

Läs den, och läs hennes egna ord om varför (finns länkad i posten ovan). Jag har så svårt att förstå att människor orkar tänka sådana tankar, bara svarta, onda, elaka tankar. Och jag har så svårt att förstå hur hennes kropp, hennes EGEN kropp, kan vara något som det allmänna har någotsomhelst med att göra. Det är ungefär som upprördheten som kom när en tjej fångades på bild under Melodifestivalen med armarna ovanför huvudet och orakade armhålor. Varför blir det sån jäkla upprördhet, som att någon har begått ett brott?!

Att göra barn för hand

Vkuken och jag har nu börjat våra försök att alstra barn. Det är ganska oromantiskt egentligen men vi gör så gott vi kan!

Som jag postat om tidigare använder vi en spruta med ett slang-munstycke. Vi kör helt enkelt på som vanligt. När det är vkukens tur att komma så har vi en kopp som han eller jag håller i för att styra in sprutet i. Då har vi de små spermierna i skålen, sedan suger vkuken upp så mycket som får plats i sprutan medan jag lägger mig till rätta. Han sätter på slangen och sedan hjälps vi åt att föra in slangen i min slida.

Första gången gjorde det faktiskt vestibulit-ont. När en är upphetsad så svullnar en ju upp vilket ger mycket mindre utrymme i slidan än vanligt. Detta gjorde att slangen trots att den bara är några millimeter i diameter gjorde ont. Vkuken föreslog då att jag skulle förbereda slidan lite, så jag gjorde några knip och förde sedan in ett finger - precis som när jag gör beröringsövningar. Då gick det mycket bättre!

Så, slangen förs in och en får föra in den så långt det går. Jag får in den nästan hela längden, gissar att det är 15-20 cm kanske. Jag upplever att det är två delar när vi för in slangen. Den första delen är den "vanliga" där snoppen åker in. Sen kommer man liksom lite längre, om man ändrar vinkel lite grann och leker runt en liten aning med slangen. Jag tror att det kanske är livmoderhalsen men jag är inte säker. Det känns liknande som när jag är på provtagning för livmoderhalscancer.

När slangen väl är inne så långt som kan, så trycker vkuken helt enkelt ner sprutan. När den är nedtryckt hela vägen tar han loss sprutan från slangen för att ta in lite luft i sprutan för att trycka ut det sista som är kvar i slangen.

Jag brukar ligga kvar en stund och vända upp höften så att det verkligen rinner ner ordentligt.

På ett sätt gillar jag det här, att vi samarbetar kring det hela. Det krävs medvetenhet från båda sidor, det är inget som man bara kan glömma bort (töm och glöm etc).

Det finns några jobbiga saker som jag gissar att en är van vid om en kan ha omslutande sex. Det ena är att sperman ligger ju där inne ett tag och skvalpar. Men sen ska (en del av) den ut, efter en timme eller två. Och det blir rätt så blött av det. Jag blötte igenom ett par skjorts på restaurang...

Sen kommer ju en del luft in i slidan vilket ger upphov till fittpruttar vilket är mest irriterande. De kommer ut på en gång, så inget att oroa sig för =)

Vkuken sa från början att vi får helt enkelt se till att göra det här som en del av vårt sexande så att barnet blir till av vårt sex - annars kan ju han bara dra en tralla och så sprutar vi in det. Men det blir inte så kul sen ("Pappa, hur blev jag till? Jo det var så att..."). Det är bra att vi gör det så, även om vi då får gå igenom samma omständlighet som många andra hetero-par.

Jag inser hur lite jag vet om min egen kropp och hur den funkar, men jag lär mig mer hela tiden. Jag har börjat hålla bättre koll på min menscykel, något jag aldrig brytt mig om tidigare. Inser att det faktiskt är bra att hålla koll på den, en håller koll på sig själv och sin kropp då också, känns bra i allmänhet.

UPPDATERING: sprutan heter alltså "kateter" och används egentligen när man har problem med urinröret eller att kissa: då för man in katetern för att tömma blåsan. Kan vara bra att säga kateter istället för spruta för jag har märkt att vården blir lite till sig när man säger spruta...