Liria Ortiz ritar med kulspetspenna två cirklar i anteckningsblocket. I den ena skriver hon ”borde” och i den andra ”är”. Så knackar hon med pennan i ringen där det står ”borde”.–De flesta av oss befinner oss här, där alla myter finns. Vi pratar väldigt sällan om hur saker och ting är utan om hur de borde vara.När man inser att ens mamma inte är som en mamma borde vara, utan en mamma som sätter sig själv i främsta rummet och inte skyddade en när man var barn, är det första, och inte särkilt enkla, steget att inse att det är så. Det är smärtsamt, men kan på sikt ge en frihet att välja förhållningsätt till sin mamma.Det här med hur saker är jämfört med hur de borde vara - det är något som jag håller på med hela tiden inser jag. Mitt fokus är hela tiden på hur saker borde vara, vilket gör att jag känner mig missnöjd med hur saker är - de är ju inte som de borde vara.
Det är lite mindfulness över det hela, att inse och uppleva nuet - istället för en utopi långt borta.
Jag tycker att det är bra att med jämna mellanrum analysera hur man tycker att saker borde vara: jobb, relationer, en själv osv. Det hjälper en att förbättra saker, att inte slentrianmässigt fortsätta med något som är dåligt eller inte funkar.
Med det är det inte sagt att det skulle vara negativt att ta en titt på nuet, hur saker och ting är och då kanske se att det faktiskt finns saker man är nöjd med, som funkar bra och som är härliga!
För mig känns det som att allt fokus på "borde" gör att jag har svårt att uppskatta det som är. Jag strävar hela tiden bort, vidare.
Det skapar en del friktion, t ex mellan mig och vkuken: han tycker inte jag ser det bra i det vi har och kämpar därför hela tiden för att jag ska se det, medan jag tycker att han är en lat bakåtsträvare som nöjer sig med minsta möjliga insats. Att då kunna mötas genom att säga "jag ser att de här grejerna är faktiskt bra" istället för som jag gör nu "allt det här är dåligt, det borde vara såhär", gör att det blir lättare att skapa förändringar.
På jobbet blir det liknande, jag har skapat en frustration inom mig för att jag har en bild av hur det borde vara. Men när jag har den bilden, borde jag också se över hur saker är, för att tydligare kunna se om situationen är så fel som jag upplever den eller om det är så att jag bara ser felen.
MEN: jag tänker att det är viktigt att inte nöja sig, att tänka "det är väl OK så här" om man ändå känner att saker borde vara på ett annat sätt. Det här tankesättet ger en mer objektiv verklighetsbild, vilket borde göra det svårare att fastna i negativa tankefällor och mörka sinnesstämningar.
