Dagens sex - hör kvinnor dit?

Jag har fastnat i mina egna tankar kring sex. Det är en massa saker involverade i sex. Makt, lust, känslor, närhet, krav, prestation. För att nämna några.

Grejen är att jag den senaste tiden känt att sex känns liksom... ojämställt. Inte förnedrande, men jag känner att jag liksom inte har någon roll i det. Jag är bara till för vkukens njutning.

Det sjuka är att vkuken tycker att det bästa som finns är att tillfredsställa mig och se mig komma.

Jag ska beskriva vårt sex, så som det sett ut den senaste tiden. Kan börja med hur vkuken tillfredsställer mig. Oftast börjar vi med mig, eftersom det blir meckigt att få mig att komma efter att han har kladdat ner allt =)
Sen brukar jag också komma fler gånger, så han måste ha orken kvar för att orka med att ge mig orgasmer. Jag gillar mest när han smeker mig med fingrar, men även oralt är bra. De bästa orgasmerna är dock med fingrarna för mig.

Vad gäller honom så har vi tidigare varierat mellan analt, oralt och utan-på-juck. På sistone har jag inte känt för analsex alls, vet inte varför. Men så kan det vara. Så det som är kvar är oralt samt att jucka. Jucka är jäkligt najs faktiskt, jag kan rida honom till orgasm. Oralsex gör mig trevligt upphetsad, men känns inte lika kul när det är dags för honom att komma. Vi kör utanför och det blir inte lika intimt och trevligt som när jag t ex juckar fram honom.

Så till det som känns jobbigt. Medan jag skrivit har jag insett vad som är grejen. Det tar ett tag för mig att komma in i sexet. Även om vi har fina förspel och så, så går det inte att komma ifrån att jag behöver hjälp med att bli rikigt kåt. Så har det inte alltid varit. Så är det inte alltid. Men ofta är det så. Men jag vet att när jag är full och avslappnad och inte tänker så mycket - så är jag askåt och tar inititativ till sex.

Men i vardagen, då är det vkuken som oftast gör det. Och jag känner mig som en grönsak ibland när han roddar runt för att jag ska komma igång. Han gör ju allt av omtanke, för att jag ska njuta, och kräver egentligen inget tillbaka. Men jag känner mig som ett verktyg, känner mig inte delaktig och känner mig underordnad maktmässigt.

Häromdagen hände något som kändes bra. Jag hamnade i dessa tankar och han bestämde sig för att ge mig oralsex. Och när jag såg hans huvud mellan mina ben, så kände jag nån sorts jämställdhet. Jag kände att jag fick igen för mitt oralsex på honom, som ibland verkligen känns underlägset, pga positionen man är i. När han gick ner på mig, kunde jag slappna av för att jag kände att jag hade makt, jag var också med.

Jag vill ha feministiskt, jämställt sex. Jag vill känna att jag är lika delaktig som han. Jag vill känna att jag också har makt i sexet. Att jag är ett subjekt, inte ett objekt. Jag vill ta initiativ. Jag vill få honom att njuta. Är dessa bara mina insnurrade tankar? Eller är de också frukten av samhällets bild av sex, vem det är till för och vilka roller man har i det? Oavsett vad - hur kommer jag isf ur dem?

Jag är inget offer. Men på nåt sätt är det så jag känner mig. Hjälp.

Hur får jag honom att förstå?

Vkuken och jag hade en diskussion om när jag känner mig stressad inför sex. När han vardagligt tar på mig kan jag ibland tycka/känna/uppleva han är väldigt på, och tolka det hela som sexuella signaler. Detta sätter igång en reaktion i mig, som är blandad panik, skräck och prestationsångest. När vi pratar om det säger han att han inte alls menar det på det sättet. Men samtidigt känner jag att han inte förstår/inser hur mycket detta påverkar mig. Reaktionen utlöser ju massa stresshormoner och så i mig, jag är o-lugn ett bra tag efteråt. Det är svårt för honom att förstå det, han tycker att när vi har pratat om det så borde det gå över. Tyvärr är det inte så enkelt.

En försvårande omständighet är att jag ju gör samma sak själv: Jag tar på honom, tar på hans paket, juckar ibland skämtsamt mot honom osv men menar ju liksom inget sexuellt med det. Det är bara ytterligare ett sätt att visa uppskattning. Trots det blir jag väldigt ställd ibland när han gör motsvarande på mig. Jag tror attt jag måste ha sex, ställa upp, en hel tankekedja sätts ibland igång av en enkel gest. Det är inte lika illa nu som det var förut, terapin har hjälpt mig enormt med det. Men ibland så glider jag tillbaka i gamla spår. Den här gången känns det som att jag glidit tillbaka väldigt långt, jag är värre än vad jag nånsin varit.

Jag försöker berätta detta för honom. Och förklara att för några år sen, innan terapin och innan jag förstod hur alla dessa reflexer och inlärda beteenden funkade, så var det annorlunda.

På den tiden var han mycket mer på, hans rätt till sex kändes mer självklar än min rätt till att öht vilja ha sex. Vi båda tänkte nog så här omedvetet. Det finns ingen skuld i detta, vi är båda produkter av samma samhälle. Ett samhälle som säger att som kille ska man vilja, och man har rätt till sex när man vill. Som tjej ska man vara redo och man ska ge honom när man vill, det är inte jätterelevant vad man själv vill.

Jag minns det som att jag då nästan dagligen brottades med dessa tankar; jag vill inte men jag borde. Jag tror absolut han var mer på då, men också att mina tankar tog en mycket större plats då, allt ifrågasättande som var negativt, det drog sjävklart ner mig. Samtidigt uttryckte jag heller inte mina tankar, så han hade heller inte något att ta ställning till.

Idag är han inte lika på och det tycker jag är skönt. Det är inget negativt i det, det betyder inte att han inte vill ha mig lika mycket. Det är bara annorlunda.

När vi diskuterar nu jämfört med då, tycker han själv inte att han är så jätteannorlunda, även om han är med på att det är lite förändrat. Jag tror han underskattar förändringen. Jag tror också (som han själv har sagt), att jag har ett stort försprång vad gäller analyserandet av detta eftersom jag gått i terapi och läst mycket om detta.

Hans ingång till diskussionen är att han försöker få mig att intellektuellt förstå sambandet mellan antalet gånger han tar på mig på det sättet och antalet gånger det har lett till sex. Absolut, det går att se rent statistiskt att vi inte har sex varje gång han tar på mig. Men det är inte relevant tycker jag. Det handlar om mina tankar och reaktioner som jag inte kan styra så enkelt, när han tar på mig då har jag på ett kort ögonblick hunnit igenom tankekedjan som utvärderar huruvida jag vill, bör, kan ha sex. Då hinner jag inte gå igenom statistik, jag är redan låst av skräck.

Jag måste koppla om min kropp och min hjärna. Sen måste vkuken och jag hitta en gemensam plattform för det här. Hur fan gör jag?

Vad är sex?

Jag skriver mycket om sex i den här bloggen. Det är svårt att skriva om vestibulit utan att skriva om sex, tycker jag. Det är väldigt sammanflätat, av förståeliga orsaker. Vestibuliten orsakar smärta och spänningar i slidan. Slidan är där man normalt "har sex". Det är detta "sex" jag vill skriva om idag.

Begreppet sex slängs ofta runt utan närmare eftertanke på vad "sex" faktiskt är, vad det betyder och vad det innebär. Iallafall i heterokretsar, där "sex" ofta likställs med omslutande sex, slidsex.
Ta t ex påståendet "jag kan inte ha sex". Vad betyder det egentligen?

Tidigare använde jag själv den meningen när jag skulle förklara vad vestibulit var. "Det gör ont när jag har sex", var vad jag sa. Med åren har jag ändrat det, eftersom jag visst har sex, jag har fint och bra och tillfredsställande sex. Men jag har inte omslutande sex, slidsex. Däremot har jag sex. Det är en viktig skillnad. Det är viktigt att komma ihåg den skillnaden, eftersom det finns vestibulitdrabbade som inte ens klarar av närhet utan att deras smärtor triggas. De får ont av beröring var som helst i underlivet. De kan inte njuta, de kan inte ens få klitorisorgasmer utan att betala för det i form av smärta.

Genom att göra den åtskillnaden påminner jag mig själv om att jag faktiskt har ett njutningsfyllt sexliv ( = respekt för mig själv) och visar även respekt för dem som har det annorlunda och kanske t o m värre. Det är viktigt med tankar, det påverkar min syn på mina problem. Att se dem i ett annat ljus gör det lättare att hitta andra sätt att lösa dem på.

Som sagt är det svårt att ha diskussioner kring vestibulit utan att komma in på sex. Därför kommer det ofta upp frågeställningar av typen

• Jag känner mig dålig och otillräcklig för att jag och min pojkvän inte kan ha sex.
• P-piller är dåligt för vestibuliten och kondom gör ont. Hur ska vi kunna ha sex?
• När man väl kan ha sex, vad är bästa ställningen för tjejer med vestibulit?

Alla dessa frågeställningar och påståenden kretsar kring ordet "sex". Men vad betyder sex egentligen? Vad innebär det att ha sex? Har man bara sex om man har slidsex? Hur definierar jag sex? Hur definierar omvärlden sex? Hur påverkas jag av det?
Ordets vardagliga innebörd låser in en i uppfattningen att sex endast kan vara en sak och det är kuken i slidan. Men så är det ju inte. Det finns ju massa annan sex. Att tänka och fokusera på slidsex tror jag gör att pressen blir så mycket större. Speciellt när en är ung kan det vara skitjobbigt. Då tror en att slidsex är det enda sexet och att man måste ha det för att det ska räknas, en själv ska räknas och ens partner känna sig nöjd (tror man). Partnern har säkert också liknande tankar. Det finns ingen riktigt medveten tanke på att sex innebär mer än bara det, att det innebär njutning, närhet och kärlek. Det är mer fokus på handlingen, akten, mekanismen.

Jag gjorde själv samma sak tidigare, men jag har förstått vilken stor skillnad ett ord och en tanke har.

Jag vet inte vid vilket tidpunkt som jag började minska på känslan av otillräcklighet. Nån gång hände det iaf. Den gamla tanken är inte helt borta men den är mycket mindre. Jag tror att den kom efter att jag läst en massa (feministiska) böcker. Mycket om hur (hetero-) relationer funkar, vilka krav som ställs på kvinnor från vår kultur osv. Så insåg jag att det är inte mig det är fel på, jag känner mig inte otillräckligt för att jag är det - utan för att någon annan tycker att jag är det. Jag har antagit någon annans definition av hur jag ska ha sex, vad som gör mig till kvinna och vad som är njutning för mig. Nu inser jag att vad gäller sex så är jag tillräcklig som jag är och ingen annan kan bestämma vad jag ska göra. Jag kan själv definiera vad sex betyder för mig.

Akupunktur

Under hösten har jag träffat en barnmorska två gånger i veckan i fem veckor, för att få akupunktur som behandling mot vestibulit. Akupunkturen som hon sysslar med har hon utformat själv och hon har erfarenhet av vestibulitpatienter.

Akupunkturen riktar sig främst mot att få kroppen att slappna av, enligt barnmorskan. Det som händer är att nålarna frigör olika kroppsämnen som får kroppen att slappna av. Detta används t ex också inom sjukgymnastik för att "få igång" musklernas egen läkeförmåga. Det här är alltså en behandling som görs inom ett stort sjukhus, så inget hokuspokus på det sättet. Akupunktur används inom medicin för vissa specifika områden där det är belagt att det hjälper. T ex för avslappning och smärtlindring.

Jag ska säga att jag inte är nåt jättefan av alternativa metoder, även om jag inte utesluter dem Så jag gick in i detta med öppet sinne. Jag tänker att rent fysiskt så måste ju nånting hända, eftersom det sticks in nålar. Och det används uppenbarligen inom medicinen för vissa bruk, så det är iaf någorlunda vetenskapligt.

Även om barnmorskan själv inte nämnde något om smärta egentligen, så hoppades jag att akupunkturen kunde göra skillnad även där.

Nu har det alltså gått fem veckor, jag är klar med behandlingen och nu ska jag börja köra mina gamla övningar igen. Det ska sägas att jag inte gjort nånting (knappt knipit, knappt några berörings/penetrationsövningar) sen i somras.

Något som gör mig skräckslagen är att barnmorskan säger att hennes erfarenhet är att de som akupunkturen funkar för, gör ganska stora framsteg. Hon berättade som exempel att de som inte kan sitta pga vestibulit, får mindre sådana vardagsbesvär efteråt. Och att för andra hade det gått att ha ett omslukande, vaginalt samlag.

När jag pratade med henne om uppföljning, ville hon därför att jag skulle testa ett omslukande samlag. Här blir jag stel av skräck. Det finns inte en chans på jorden. Två gånger på 10 år har detta hänt, och då efter massa jäkla övning och terapi. Min hjärna accepterar inte riktigt att tio gångers akupunktur skulle göra sån stor skillnad.

Som tur var är barnmorskan vettig och smart och jättegullig. Och poängterar att jag ska göra saker som jag tror jag klarar, det viktiga är att jag testar nåt för att se om det har hjälpt. Så nu ska jag sätta igång med mina gamla övningar igen, knipen och penetrationsövningarna.

På inrådan av kuratorn ska jag denna omgång involvera vkuken från början, så att det blir mer naturligt att han är med i fittaktiviteten. Så att det inte blir så att jag kör fittaktiviteter helt själv och sen helt plötsligt ska han dyka upp som gubben i lådan och vara med. Hittills har det varit bra att köra själv för att jag ska lära mig om mig själv och tycka om att beröra mig själv. Men nu är det dags för oss båda att vara involverade tillsammans. Planen är att (som tidigare) börja med insmörning och knipövningar, sedan övergå till fingrar i slidan och sedan införa dildosar. Och sen får vi se.

Spännande tider!