Depression för de som inte fattar

Och lite igenkänningskomik (-tragik?) för de som själva är drabbade i olika grad:.

Den beskriver ypperligt andras reaktion när man är nedstämd och vad som verkligen inte hjälper. Den beskriver också jättebra hur man kan hamna i det där svarta hålet, när det man försökte göra var att lösa ett problem (precis vad jag fått lära mig under terapin - man kan inte tänka sig ur en depression!). Även den delen som egentligen är det värsta - att det på ett sätt är skönt att tycka att allt är menlöst och sen tycka illa om sig själv för att man tycker att allt är menlöst och på så sätt kunna dyka ännu djupare ner i menlösheten. Den biten är svår för många närstående att förstå.

Del1:
http://hyperboleandahalf.blogspot.se/2011/10/adventures-in-depression.html
Del2:
http://hyperboleandahalf.blogspot.se/2013/05/depression-part-two.html

LÄS!

Nöjesguiden om vestibulit

http://nojesguiden.se/artiklar/nar-sex-gor-ont (tack till catchme på forumet som länkade!)

Läs. Det är bland de bästa artiklar jag läst, som skriver mer mångfacetterat om vestibulit och faktiskt låter läkare, socialstyrelse och patient komma till tals på ett sätt som belyser de olika dilemman man har att ta ställning till, så att oinvigda bättre kan förstå.

Några av mina egna tankar kring artikeln:

Både läkaren och patienten tar upp det faktum att många kvinnor fortsätter ha omslutande sex trots att det gör ont - både för att de själva tycker att de ska klara det och för att synen från vården är att det är OK att ha ont vid omslutande sex om man är kvinna.

Det jag själv fick höra från ungdomsmottagningen när jag första gången sökte hjälp för mina smärtor var att det var "normalt" och att jag kanske var "allergisk" mot vkukens sperma. Jag blir fan tokig. Jag fortsatte såklart ha sex trots smärtor tills det inte gick mer. DET SKA INTE BEHÖVA VARA SÅHÄR. I efterhand inser jag ju hur absurd det var, men jag lägger verkligen inte ett uns skuld på mig själv. Det fanns inte ens på kartan att jag skulle ha gjort annorlunda då, med den kunskap jag hade.

Sen inställningen som många har; att det är något som sitter i ens huvud och som går att "tänka bort". Det bottnar nog i de tidiga teorierna kring vestibulit som en psykosomatisk sjukdom - vilket säkert är fallet för en del (tror jag är en sån). Men psykosomatisk eller ej: tillståndet manifesteras i vilket fall fysiologiskt, nervcellerna utvecklar nya beröringspunkter så det spelar ingen roll hur väl man tänker - nerverna kommer känna saker ändå
Att bli uppmanad att försöka "tänka" bort det - fatta vilken skuldfälla det är när det är något fysiologiskt som omöjligt kan kontrolleras av tankekraft?!

Kommentarerna på artikeln var i vissa fall skrattretande. Som någon skrev till/om en av de negativa inläggen: "trollololololol". Mata inte trollen. De spricker när man ignorerar dem.

Heliga familjen del 2 - Äktenskapet

Länk till program två

Äktenskapet har haft olika funktioner genom olika tider. I bondesamhället var det som en affärsuppgörelse.
Traditionella bondäktenskap var en arbetsgemenskap: de slet tillsammans för gården, överlevnad osv och hade olika ansvarsområden. Barnens omhändertagande delades av alla på gården.

Det betyder inte att det var bättre förr - bara att fördelningen i hemmet var annan och syftet med äktenskapet var ett annat och att både husbondens och matmors roll var viktiga för gårdens framgång.

Barnen som intervjuas speglar hur utseendet är viktigt, hur äktenskapet är en förutsättning för att leva ihop och skaffa barn. Man ska hitta nån som är söt och man gifter sig för att kunna leva ihop och skaffa barn.

Vilken roll spelar äktenskapet som institution? Gudrun Schyman berättar om sitt tidigare äktenskap som var en kamp mellan två individer- han ville ha nån vid sin sida, men hon ville mer. Hennes lösning blev att göra det han ville för att sedan hinna med det hon själv ville. Inte så ovanligt tror jag. "Jag måste hinna med allt det här för att sedan göra det jag själv vill."

Paret: han har skuldbelagt henne för att hon har köpt barngrejer. Han ville vara med. Han har inte riktigt fattat förrän nu. Han kan alltid göra nåt annat. Hon är bunden av graviditeten.

Den moderna bröllopsceremonin är ett modernt påfund, 1900-talet. Före kristendomen utan vigselmomentet, snarare affärsuppgörelse och fullbordat genom att paret producerar barn (första natten). Sängledning av brudparet med alla andra.

Hur kom det moderna äktenskapet till? Under 1700-talet började bilden av hustrun förändras. Kvinnan skulle hjälpa staten civilisera bondlurken. Hon går från familjeförsörjare till att vara hemmets hjärta, en galjonsfigur för äktenskapet.

Idag då kvinnor inte längre vill vara galjonsfigurer så uppstår en rädsla för att äktenskapet som institution ska upplösas. "Vad ska vi då ta oss till? Det kommer bli anarki!"

Det är en anledning till varför det var så himla viktigt att definiera äktenskapet som något mellan man och kvinna och inte en könsneutral konstruktion. Äktenskapet sågs som något fundamentalt; att be om könsneutral äktenskapslagstiftning var som att be om ett 25-timmarsdygn!

Sist men inte minst: Lagstiftning har en normativ verkan! Det är en tanke värd att komma ihåg när folk är emot kvotering eller helt individualiserad föräldraförsäkring. Det här avsnittet spelades in innan vi fick en könsneutral äktenskapslagstiftning för några år sen. Det verkar ju ha gått bra... varför skulle inte kvotering eller individuell föräldraförsäkring kunna göra det?

Heliga familjen del 1 - Familjen

Jag har avverkat det första avsnittet i Heliga familjen. Ett bra introduktionsavsnitt där familjen som begrepp tas upp och man får höra några par prata om hur det ser ut i deras familj. Det här inlägget blir kanske lite mer som anteckningar från när jag lyssnade men jag hoppas att det kommer fram nåt och att det väcker lite nyfikenhet! Länk till första avsnittet.

Det som fastnade hos mig i det här avsnittet var just de saker som handlade om vad hon tänker jämfört med vad han tänker, vad gäller saker inom familjen.

Hon: "Det är jag som klagar, han tycker allt är bra." (Japp, det är skuld man hör här - den hon lägger på sig själv)

Han: "Jag gör det när jag ser att det behövs." (När är det? Baseras det på HANS behov eller familjens behov?)
Hon:"Men om vi hjälptes åt...?"

- Vem vattnar blommorna? (bara ett exempel på liten och "meningslös" syssla som ändå är viktig och behöver utföras)

Familjeidealet bygger på att kvinnan måste vara underordnad. Hon FÅR inte ha massa egna önskningar. Hon dikteras av andra. Det är ett begränsande kvinnoideal, det är redan förutbestämt vad som är "naturligt" för henne att vilja göra, tänka, känna, önska. Genom att ange det som naturligt slipper man också diskussioner om vad kvinnor skulle vilja göra - de kvinnorna som inte följer mönstret är onaturliga!

Varför är maktobalansen så institutionaliserad? Förtryck inom äktenskapet finns även i samhället - det speglas. Se inte detta som ett aggressivt påhopp eller som ett påstående att alla kvinnor är förtryckta, det handlar inte om det. Det handlar om ömsesidig respekt och att jobba som ett lag, sträva åt samma håll, dela varandras bördor. Jämställdhetsdebatten förs på individnivå, fast problemen egentligen är på samhällsnivå, strukturella i ett större sammahang.

Jämställdheten sätts på prov när första barnet kommer.
Vanlig känsla när hon är hemma med barnet i början: kvinna som är hemma med barnet och väntar på mannen som ska komma hem.

Jämlika ideal svåra att förena med praktiska verkligheten. Det är så enkelt att välja ojämlikhet, jämlikhet måste man kämpa för.

Under intervjun med ett par om hur arbetsfördelningen är i hemmet, vem som gör vad och vem som inte gör vad, varför det är så och om de skulle vilja ha det annorlunda: hon skrattar och är osäker, vet inte hur hon ska uttrycka det som antagligen är undertryckt ilska. Hon ber om ursäkt. "jag kanske ska sluta bestämma hur det ska vara, jag kanske ska låta bli så blir det säkert nåt gjort ändå - även om det inte blir precis som jag hade tänkt"
Han tycker det är jobbigt att det ska hända saker hela tiden och att få höra att han har gjort fel när han hjälpt till.

Hon har alltså grundkompetensen, överenskommelsen är att han inte har någon kompetens vad gäller hemmet. När hon försöker förmedla sin kompetens så kallas det för att hon lägger sig i. När hon ska säga till, känner han sig styrd.
Tänk om man var på ett nytt jobb, och man får lära sig hur man ska göra - då är det helt ok. Men kvinnornas kompetens i hemmet ska/bör inte delas med.

Han borde stå och kräva att få sin rättmätiga del av kompetensen i hemmet. Inte att hon ska anklaga sig själv och fråga "varför släpper jag inte taget?". Hon är både problemet och lösningen. Situationen saknar mannen. Var är han? Det är samma sak överallt. Var är HAN?

Carin Holmberg: det är lättare att bära ett tyngre lass om man tror att det finns en önskan från båda att gå vidare, det finns en plan, det ska bli bättre. Det är inte såhär det ska vara. Därför så är det ok att han får surfa efter ett nytt jobb - planen är ju att det ska bli bättre.

Men om det aldrig blir så att det blir bättre?

Ännu en onani-upptäckt!

Jag visste inte att man kan utveckla sitt onanerande på samma sätt som sitt sex! Hurra =)

Häromdagen råkade jag göra nåt som jag sedan gjorde systematiskt vilket var superskönt.

Mitt första sätt att onanera var helt enkelt att gnida mina sammapressade fingrar runt i cirkel på/strax ovan klitoris. Gärna med något emellan, t ex byxor eller ett täcke. Bara trosor eller naken funkar inte för mig.

Det jobbiga med detta sätt att onanera är att det blir "för mycket", klitoris blir liksom överkänsligt så att det inte blir skönt längre efter en orgasm.

Nu i vuxen ålder lärde jag mig mer om hur nerverna runt klitoris sitter och kom på ett nytt sätt att onanera. Det var skönt för att det gjorde att jag kunde göra mer, klitoris blev inte lika överkänsligt eftersom beröringen är mer indirekt. Nackdelen med denna variant är att när man inte är superupphetsad utan behöver komma igång, så tar det lite för lång tid (i mitt tycke!). Men nu har jag kommit på en kombination av principerna direkt-indirekt beröring!

Använd då den första metoden; cirkulära rörelser med sammanhållna fingrar. Använd den övre delen av fingrarna. Istället för att bara cirkla på klitoris, ta en cirkel på klitoris och flytta sedan upp handen för att göra ett par cirklar strax ovanför klitoris (typ nedanför venusberget eller vad det heter). Jag gissar att proportionerna är individuella och att en får experimentera fram vad som funkar bäst. Själv gillade jag 1:3 ungefär, dvs en cirkling på klitoris och tre ovanför.

Lycka till!