Teori ang. upphetsningsvärken

Tidigare har jag skivit om en värk som kommer när jag är upphetsad. Av nån anledning har jag inte diskuterat den speciellt mycket med vkuken, jag har dragit mig för det. Dels för att jag inte vill uppmärksamma det för mycket, så att det blir en stor grej och därför kanske blir värre (jag vet, det låter helt dumt). Men också för att det känns så jävla sugigt att ha ännu ett till jävla problem.

Pratade med terapeuten angående detta. Jag är rädd för att inte kunna ha sex mer. Trots vestibuliten så har jag kunnat ha ett bra sexliv. Jag är glad för det. Om det skulle börja göra ont att bli upphetsad, skulle mitt sexliv dö totalt.

Så, jag pratade lite med vkuken idag, eftersom jag fick känningar när vi hade nån sorts förspel. Han kom med en bra teori. Han sa att nånting måste ha ändrat sig som gjort att den här grejen har ändrat sig. Så om värken blivit värre de senaste 6-12 månaderna, vad är det jag gjort annorlunda de senaste 6-12 månaderna? Kan det vara krämen?

Och då slog det mig! Det kan vara krämen faktiskt. Jag påbörjade experimentet för snart ett år sen. Jag använder Locobase för att smörja in mig med. Det är en väldigt fet kräm. Det kan ju vara så att det blir någon sorts ansamling eller att den täpper till nåt som gör att värke blir värre. Jag ska testa nu att inte smörja in mig med den, ska ta lite glidmedel istället och se om det blir bättre.

Försök med Ovesterin

Jag tänkte experimentera lite med Ovesterin, eller jag har gjort det i ungefär en månad nu (under hela maj månad typ). Jag hoppas jag förklarar det här någorlunda vettigt, att poängen kommer fram. På vestbulitforumet har det funnits en/ett par tjejer som har blivit hjälpta av Ovesterin. Jag tänkte att jag inte har något att förlora på att testa det, så jag pratade lite med barnmorskan om det och om det skulle vara dåligt för mig att testa.

Så här förstod jag barnmorskans förklaring. Ovesterin används för att stärka sköra slemhinnor. Det används främst för kvinnor i klimakteriet och efter graviditeter och andra situationer där slemhinnorna blivit sköra av någon anledning.

Normalt har de flesta kvinnor en bra östrogenbalans. Som jag förstår det (av barnmorskans förklaring) så kan slemhinnor bli sköra i och med en brist/obalans på nåt sätt i östrogennivån. Därför kan man använda Ovesterin lokalt för att hjälpa problemen i slidans slemhinnor.

Vestibulit är ett smärtsymtom. Det kan ha börjat med sköra slemhinnor, men smärtan har fortsatt även sedan slemhinnorna har återhämtat sig. Därför är det inte säkert att Ovesterin hjälper, eftersom den påverkar slemhinnorna - inte smärtan.

Hon trodde inte det skulle göra nåt om jag testade i en månad för att se om något ändrades. Eftersom krämen används lokalt, så påverkar inte hormonerna resten av kroppen lika mycket. Jämför t ex med att ta p-piller som påverkar det mesta. Hade det varit nåt sånt, hade jag vart mer skeptisk eftersom jag inte längre litar på att göra hormonexperiment på hela kroppen.

Så jag har testat nu, och kan säga att för mig gjorde det inte någon skillnad. Jag smörjde vestibulitområdet med en liten klick varje kväll i ungefär en månad. Det ska dock sägas att bara för att det inte hjälpte mig, så behöver det inte betyda att det inte hjälper någon annan! Det som funkar, funkar. Vi har alla olika lösningar på det här problemet, det gäller bara att hitta sin egen.

Det positiva med experimentet var iallafall att jag kom igång med min insmörjningsrutin igen, den har jag bara gjort sporadiskt ett tag nu. Så nånting gav det hela!

Graviditet och vestibulit

Det är nog många som är oroliga för hur de ska kunna bli gravida när det gör ont att utöva den reproduktiva akten. Jag menar, hur ska det kunna komma in några spermier om slidan bränner av smärta vid minsta beröring?

Well. Det här har jag kollat upp! Såhär ser hjälpmedlet ut som man till att börja med själv kan försöka med:

 

Det är en spruta som man helt enkelt suger in sperman med, sen sätter man på ett munstycke så att man kan föra in sperman längre in i slidan. Sen sprutar man helt enkelt in det och hoppas på det bästa!

Munstycket är väldigt smalt, så det påverkar nerverna väldigt lite och kan nog vara helt ok även för de allra värst drabbade. Och även om man är superspänd så tror jag det kan funka att smita in med denna. Munstycket är mindre än 5 mm i diameter, så hur mycket musklerna än försöker knipa ihop så kommer denna antagligen slinka igenom! På mig funkar den helt utan problem, men glöm inte att vi alla reagerar olika!

För min egen del är jag inte så mycket orolig över hur det rent praktiskt ska gå till, det ordnar sig alltid på nåt sätt. Däremot har jag av nån anledning ångest över att jag öht inte känner mig redo för barn! Och jag är 30+ så omgivningen är i full gång. Alla får barn!

Det är lite jobbigt, för det går ju inte att dra ut på det hur länge som helst. Då är det skönt att höra från äldre vänner som blivit gravida sent, att de kände likadant. Det tar bort oron till viss del.

Dessutom så dämpades oron förvånansvärt nog också av att jag och vkuken hade vaginalsex! Det var väldigt intressant. När vi hade haft det kände jag mig mycket lugnare på barnfronten av nån anledning. Har inte funderat mer på det just nu, utan nöjer mig med att konstatera att uppenbarligen kopplade jag ihop graviditet med vestibulit - även om jag inte var medveten om det!

Värk när jag är upphetsad

Tidigare har jag då och då (ganska sällan) fått nån sorts värk i slidan när jag blivit upphetsad (snabbt). Jag har föreställt mig det som om körtlarna som producerar sekretet inte riktigt hinner med; jag är så upphetsad att kranarna öppnats helt och fullt och de små öppningar som finns har inte riktigt kapacitet att få ut allt som behöver komma ut. Därav värken: det gör helt enkelt ont för att trycket är för högt vilket aktiverar mina smärtnerver som är alldeles för känsliga pga vestibuliten. Det ökade trycket gör att nerverna ger ifrån sig smärtimpulser. Det har inte hänt när jag blivit mer långsamt upphetsad. Och det har heller inte hänt alla gånger jag blivit snabbt upphetsad, utan alltså ganska sällan.

Men det senaste halvåret/året har jag märkt att det har gått från "ganska sällan" till "ibland" - det är lite oftare än vad det var tidigare. Och det är inte längre bara lite värk. Senaste gången gjorde hela mig underliv (från slidan och utåt) ont. Jag kunde lyckligtvis ta det lugnt och låta det gå över, men det var ändå ingen trevlig upplevelse.

Tidigare kunde jag vara glad över värken, den var ett tecken på att jag ville ha sex och såna tecken behövde jag för att inte gå loss i mitt huvud i diskussioner om huruvida jag ville eller inte. Men nu när mina tankar är bättre (jag vet när jag vill och när jag inte vill) så måste jag komma ihåg att jag kan tänka positivt kring värken. Det är ju ett bra tecken, jag är med på noterna och har lust!

Det som stör mig är väl att jag inte vet hur detta kommer sig. Jag vet inte om jag får extra ont för att mina smärtceller där är extra känsliga pga vestibulitsmärtan. Jag kanske inte skulle fått ont alls om jag inte haft vestibulit.

Jag har kommit överens med barnmorskan om att boka en tid hos gynekologen ifall det händer snart igen. Enligt henne så har hon hört om andra som känt av nåt liknande, men det är ingenting som hon själv har satt i samband med vestibulit.

Förväntningar

Häromdagen låg jag och vkuken på soffan och hånglade. Det var ganska hett och vi var båda rätt så upphetsade. Vi hade fortfarande kläderna på men vi tog på varandra överallt, både innanför och utanför kläderna.

Då händer detta:

1. Jag känner att det är så himla skönt att vkuken tar mig på brösten och jag vill ha det mer och tänker att jag ska ta av mig tröjan så att han kommer åt bättre. Därefter tänker jag att "nej det kan jag ju inte göra, för då vill jag ju ha sex/bli tagen på brösten och vad är jag då för kvinna?". Undersförstått tänker jag också att det är han som ska ta av mig. Efter en jättediskussion i mitt huvud så tar jag slutligen av mig tröjan.
2. Ett tag därefter drar jag igen gardinerna så att även underkläderna kan åka av utan att man behöver oroa sig för eventuella kikande grannar. Då säger vkuken "Jaså! Är det såpass?" och det kommer fram att jag fram till nu hela tiden antagit att vi kommer fullfölja och ha nåt sorts sex. Medan det för honom (i teorin åtminstone) fortfarande är öppet - dvs det finns en möjlighet att det inte alls blir nåt sex.

Båda sakerna slog mig som så otroligt intressanta. De gav mig en inblick i hur jag tänker och hur jag ser på sex och hur jag tillåter mig själv att leva ut min sexualitet.

Situation 1: Här tror jag det finns två delar. Dels är det så att det finns en tjusning för mig vid just detta tillfälle att det är vkuken som tar av mig tröjan. Bl a för att det blir retsamt för mig, att jag får vänta på nåt gott liksom när han till slut väljer att ta av mig tröjan. Det är en del av den klassiska "mannen bestämmer i sängen"-grejen (mer diskussion om det en annan gång!) som är upphetsande på sitt sätt.
Den andra delen är den att jag hindrar mig själv från att göra något som jag vill för att tillfredställa min lust (att få mer "bröststimulans"). Jag hindrar mig själv från att göra det för att jag av nån anledning inte tycker det är OK för mig att vilja ta av mig tröjan för att få mer bröststimulans.
Varför är detta inte OK för mig? För att det betyder att jag vill ha sex, och fina flickor vill inte ha sex. Då blir de fula flickor istället. Och ingen vill vara en ful flicka (inte öppet iaf...). Vilket är helt sjukt. Därav jättediskussionen i mitt huvud. Intellektuellt vet jag att jag inte behöver tänka så, att jag inte vill tänka så och att jag vill kunna leva ut och vara mig själv. Men mitt inlärda beteende är så starkt att det är en avtändning för mig att bryta mönstret och tvinga mig själv att ta av mig tröjan. En sån himla enkel sak blev plötsligt en jättestor symbolisk handling. Madonna - hora, någon?

Situation 2: Det slog mig att vkuken och jag har fundamentalt skilda förväntningar på heta stunder som denna. När det hettar till över en viss gräns, antar jag vi kommer ha sex och förbereder mig på det. Det kan ibland innebära att jag blir helt vestibulit-spänd, nervös, får ont i magen och har världens prestationsångest över att jag måste leverera nåt jag inte har lust till. Allt detta i mitt huvud, på grund av ett antagande jag gör. Vkuken å sin sida tänker (antagligen) inte så. Han njuter av stunden, som för honom för tillfället helt enkelt innebär att hångla. Ja, han är upphetsad. Men det betyder inte att han definitivt kommer ha sex.
Här är det svårt att veta om min ångest inför det upplevda, tvungna, framtida sexet beror på att jag har en uppfattning att jag av nån anledning måste göra det eller om han på nåt sätt sänder ut "nu ska vi ha sex"-vibbar. Det kan vara en blandning av både och, även om jag tror att han isf är ganska omedveten om vad hans vibbar innebär.
Hur som helst så är det så att jag upplever att jag efter en viss gräns har skrivit på nåt sorts kontrakt att leverera något jag inte helt säkert har lust att leverera. Och jag känner att jag inte helt enkelt kan bryta kontraktet (oftast innebär det enorma skuldkänslor...). Jag tror inte jag är unik på nåt sätt i detta, det är en klassisk fälla för många kvinnor. Speciellt för oss som har vestibulit tror jag. Här är en viktig anledning till att smärttillståndet har blivit kroniskt. Jag har låtit den upplevda plikten gå före min kropps signaler.

Jag är stolt över mig själv att jag kom på mig själv med dessa tankar. Jag är inte glad över dem, men jag är medveten om dem. Det hjälper mig att förstå mig själv bättre och förhoppningsvis motarbeta det negativa hos mig själv, och göra saker tydligare gentemot vkuken.