Förväntningar

Häromdagen låg jag och vkuken på soffan och hånglade. Det var ganska hett och vi var båda rätt så upphetsade. Vi hade fortfarande kläderna på men vi tog på varandra överallt, både innanför och utanför kläderna.

Då händer detta:

1. Jag känner att det är så himla skönt att vkuken tar mig på brösten och jag vill ha det mer och tänker att jag ska ta av mig tröjan så att han kommer åt bättre. Därefter tänker jag att "nej det kan jag ju inte göra, för då vill jag ju ha sex/bli tagen på brösten och vad är jag då för kvinna?". Undersförstått tänker jag också att det är han som ska ta av mig. Efter en jättediskussion i mitt huvud så tar jag slutligen av mig tröjan.
2. Ett tag därefter drar jag igen gardinerna så att även underkläderna kan åka av utan att man behöver oroa sig för eventuella kikande grannar. Då säger vkuken "Jaså! Är det såpass?" och det kommer fram att jag fram till nu hela tiden antagit att vi kommer fullfölja och ha nåt sorts sex. Medan det för honom (i teorin åtminstone) fortfarande är öppet - dvs det finns en möjlighet att det inte alls blir nåt sex.

Båda sakerna slog mig som så otroligt intressanta. De gav mig en inblick i hur jag tänker och hur jag ser på sex och hur jag tillåter mig själv att leva ut min sexualitet.

Situation 1: Här tror jag det finns två delar. Dels är det så att det finns en tjusning för mig vid just detta tillfälle att det är vkuken som tar av mig tröjan. Bl a för att det blir retsamt för mig, att jag får vänta på nåt gott liksom när han till slut väljer att ta av mig tröjan. Det är en del av den klassiska "mannen bestämmer i sängen"-grejen (mer diskussion om det en annan gång!) som är upphetsande på sitt sätt.
Den andra delen är den att jag hindrar mig själv från att göra något som jag vill för att tillfredställa min lust (att få mer "bröststimulans"). Jag hindrar mig själv från att göra det för att jag av nån anledning inte tycker det är OK för mig att vilja ta av mig tröjan för att få mer bröststimulans.
Varför är detta inte OK för mig? För att det betyder att jag vill ha sex, och fina flickor vill inte ha sex. Då blir de fula flickor istället. Och ingen vill vara en ful flicka (inte öppet iaf...). Vilket är helt sjukt. Därav jättediskussionen i mitt huvud. Intellektuellt vet jag att jag inte behöver tänka så, att jag inte vill tänka så och att jag vill kunna leva ut och vara mig själv. Men mitt inlärda beteende är så starkt att det är en avtändning för mig att bryta mönstret och tvinga mig själv att ta av mig tröjan. En sån himla enkel sak blev plötsligt en jättestor symbolisk handling. Madonna - hora, någon?

Situation 2: Det slog mig att vkuken och jag har fundamentalt skilda förväntningar på heta stunder som denna. När det hettar till över en viss gräns, antar jag vi kommer ha sex och förbereder mig på det. Det kan ibland innebära att jag blir helt vestibulit-spänd, nervös, får ont i magen och har världens prestationsångest över att jag måste leverera nåt jag inte har lust till. Allt detta i mitt huvud, på grund av ett antagande jag gör. Vkuken å sin sida tänker (antagligen) inte så. Han njuter av stunden, som för honom för tillfället helt enkelt innebär att hångla. Ja, han är upphetsad. Men det betyder inte att han definitivt kommer ha sex.
Här är det svårt att veta om min ångest inför det upplevda, tvungna, framtida sexet beror på att jag har en uppfattning att jag av nån anledning måste göra det eller om han på nåt sätt sänder ut "nu ska vi ha sex"-vibbar. Det kan vara en blandning av både och, även om jag tror att han isf är ganska omedveten om vad hans vibbar innebär.
Hur som helst så är det så att jag upplever att jag efter en viss gräns har skrivit på nåt sorts kontrakt att leverera något jag inte helt säkert har lust att leverera. Och jag känner att jag inte helt enkelt kan bryta kontraktet (oftast innebär det enorma skuldkänslor...). Jag tror inte jag är unik på nåt sätt i detta, det är en klassisk fälla för många kvinnor. Speciellt för oss som har vestibulit tror jag. Här är en viktig anledning till att smärttillståndet har blivit kroniskt. Jag har låtit den upplevda plikten gå före min kropps signaler.

Jag är stolt över mig själv att jag kom på mig själv med dessa tankar. Jag är inte glad över dem, men jag är medveten om dem. Det hjälper mig att förstå mig själv bättre och förhoppningsvis motarbeta det negativa hos mig själv, och göra saker tydligare gentemot vkuken.