Det är status att ha sex

Det är status att ha sex.

Därför ger det en stor ångest att inte kunna ha sex, eller att inte ha sex tillräckligt ofta eller att inte vara intresserad av sex hela tiden.

Det ger ångest när man vill men inte kan, för att man är stressad, har vestibulit eller på annat sätt oförmögen eller ovillig att ha sex. Trots att ens huvud säger "Du vill ha sex! Du måste ha sex annars är du inte bra!". Men kroppen är inte riktigt med på saken, tycker annorlunda.

Man förväntas, både som tjej och kille, att vilja ha sex ofta och mycket, när som helst.

Det gäller att komma på vad ens egna förutsättningar för sex är. När man vill ha sex, när man är mottaglig för sexuella inviter. När man behöver sex fast man kanske inte är på just då. Hur man får kropp och huvud att samspela, inte utkämpa ett krig.

Men man måste också acceptera att man inte vill ha sex, när som helst, hur som helst. Det är inte självklart att bara för att ens partner vill, så ska man ställa upp. Det finns ingen skuld i att inte vilja. Det finns heller ingen rättviseräknare som räknar antalet gånger båda fått komma till. Det gör inget att den ena har gett fler gånger än den andra. Att den ena har fått komma till flera gånger än den andra.

Det kan också vara så att mellan olika personer finns det olika mycket sex, med en partner kanske man är sugen på sex hela tiden medan en annan partner har man inte lika mycket sex med. Trots att man tycker om dem lika mycket, trots att attraktionen är lika stor. Folk är olika, man matchar varandra olika, man passar med varandra olika. Det finns ingen mönstermall som alla passar in i. Det finns ingen regel som säger att "om du har sex med din partner X gånger i veckan så är ni lyckliga". Man kan vara olycklig ändå. Och man kan ha det skitbra men inte ha så mycket sex alls.

Jag hade massa tankar om sex, min egen sexualitet, sexualiteten som förväntades av mig, sexualiteten jag vill ha/vara/visa. Massa konfliktartade tankar om hur man kan vara sexuell utan att vara utmanande, utan att bli för mycket enligt den gräns som samhället sätter för hur sexuell en kvinna får vara, samtidigt som man själv ska känna sig OK med sin sexualitet.

Jag har inte kommit dit jag vill, men jag har kommit längre. Genom att prata med terapeuten om sådant jag inte vågar prata öppet om med andra så har jag kunna släppa en massa prestationsrelaterade tankar. En massa tankar som fastnade i madonna/hora-syndromet, om att vilja ha schysst sex och samtidigt inte känna sig smutsig för att man har lust till det. Fan vad jag önskar att man kunde prata mer om normalt jävla vardagssex, svenssonsex, sånt sex som du och jag har - inte det som händer på film eller i veckotidningar för att få oss att känns oss otillräckliga eller osexiga eller ovärdiga eller smutsiga. Var kan man föra en sån diskussion?

Penetrationsövningar: fingrar, prober och dildosar

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Lite mer om den sällsamma upplevelsen!

Sist skrev jag om att det hade gått bra med ett vaginalt samlag. Efter lite enträget kämpande och kontrollerande av diverse kroppsliga impulser (panik, tokspända muskler etc) så lyckades jag alltså att sluka penisen.

Det känns faktiskt enklare att tänka på det så, som ett slukande. Det är något jag omgärdar med en del av min kropp, inte något som penetrerar mig. Om jag tänker "intrång" så reagerar min kropp med spänning. Om jag tänker "omslukande" så är det inte alls förknippat med samma kroppsliga reaktion. Det är ju jag som väljer att äta upp snoppen, om man säger så =)

Jag tror det finns ett stort värde i att sätta andra ord på saker, ord med annat värde och laddning. Även ord kopplas till kroppsliga reaktioner. Byter man ord så kanske man kan lura kroppen en aning.
När jag pratade med terapeuten om händelsen, detta kulmen på min behandling och mina experiment, så insåg jag att för bara en eller två månader sen så kunde jag inte ens tänka "vaginalt samlag". Det gick inte. Var en tankemässig omöjlighet. Det fanns inte på kartan. Jag kunde inte ens fantisera ihop en situation, man, kvinna, nakna, vaginalt. Då fick hela min kropp panik och jag fick svårt att andas. Frågade terapeuten om det så kunde jag inte svara, vi var tvungna att lämna ämnet. Eller prata om att föra in fingrar eller provrör. Nåt mer överkomligt, en lättare munsbit.

Nu kan jag tänka på det, föreställa mig det. Föreställa mig hur jag slappnar av, omgärdar vkuken. Det genererar ingen panik hos mig. Det är fantastiskt. Fantastiskt för att jag har överkommit ett stort hinder, jag har övervunnit rädslan och paniken.

Jag inser också att jag skiter fullständigt i huruvida jag är "normal" eller inte. Att vara normal innebär inte att kunna ha vaginala samlag. Under samtalet med terapeuten så insåg jag att jag råkat göra den tankemässiga kortslutningen att "nu kan jag ha sex igen". Så fan heller. Som om vaginalt sex är det enda sex man kan ha. Under detta decennium med vestibulit så har jag haft ett bra sexliv. Det enda som det vaginala tillför, är ännu ett alternativ i mitt smörgåsbord av sex. Det ersätter ingenting.

Så nära var jag att falla i fällan om att ha "normalt" sex. Det är helt sjukt. Jag är tacksam över att jag kom på mig själv!

Oh my fucking god!

Efter tio jävla år!! Så har slidan slukat en penis hahahahaha (dvs penetrationssex!) Helt otroligt.

Jag och vkuken låg sked och myste mest bara. Sen fick jag bara för mig att "idag ska vi prova!". Så försiiiiiktigt, föööörsiiiiktiiiigt så förde jag snoppen lite grann i taget inåt.

Jag var tvungen att stanna upp flera gånger, pausa, ligga still. Använda all kontroll jag fått genom knipövningarna. Det är det de har varit användbara för - att kunna kontrollera mina slidmuskler och att jag vet att jag kan kontrollera dem, att jag kan slappna av.

Så även om jag blev jättespänd och fick lite panik i slidmusklerna, så visste jag att 1) jag kan knipa lite så att jag får musklerna att slappna av och 2) jag kan, när jag fokuserar, se till att musklerna slappnar av och inte får panik.

Så så där höll vi på. Peta in lite, knipa lite, slappna av lite. Börja om. Och acceptera att det gör lite ont - men jag har kontrollen. Det är inte smärtan som har kontrollen, inte vestibuliten.

Till slut så sa det "plopp" mer eller mindre. Den var inne! Men ingen rörelse, det skulle inte ha funkat. Ingen in och ut här inte.

Det sjuka var att samtidigt så smekte vkuken mig. Jag trodde jag skulle bli helt snustorr av hela grejen, att det gjorde ont, att jag började tänka på vad jag höll på med. Men jag var liksom på hela tiden, kände mig upphetsad, ville komma. Och det tror jag gjorde det enklare. Jag var blöt (plus massa glidmedel) och min kropp var upphetsad och tål därför lite mer.

Wohooo!

Tyvärr så är ju kl 6-området lite skört, så jag fick väl några såna småsprickor, men smörjde in mig och det brukar gå över efter ett tag. Jag är bara så otroligt nöjd över hela grejen. Att jag inte fick panik. Tack alla på forumet och här och alla som bloggar för all inspiration och kraft och energi ni ger! Utan er, inga försök =)
Den här och den här artikeln var också till hjälp.