Jag fortsätter med min kvällsrutin: meditation, knip och penetrationsövning. Det har varit ett kortare avbrott, men jag la som tur var inte ner det helt!
Håller just nu på att komma igång med det varje kväll igen, har haft en period där jag varit så himla trött varje kväll att jag inte orkat göra vissa dagar. Men försöker iaf meditera minst, eller göra några knip - bara för att hålla rutinen igång.
Framstegen är ganska bra faktiskt, även om jag tyvärr är en person som fokuserar på vad jag inte lyckas med snarare än det som går bra.
Två fingrar börjar nästan bli standard nu, jag kan t o m ha i ett finger från varje hand och tänja lite. Det är mer än två fingrar från samma hand! Har också haft tre fingrar nån gång - yay!
Kroppen får ibland panik och tokspänner slidmusklerna, men jag vet nu att jag kan knipa några gånger och fokusera hårt på att slappna av - då går det bra igen.
Jag tänkte få bukt med mina reaktioner kring smärta som nästa steg. Kroppskontrollen är ganska bra, men smärtkontrollen behöver lite träning. För ett tag sen läste jag denna artikel i SvD. Den handlar om hur barn och ungdomar (även vuxna) med diffusa, kroniska smärtor får hjälp att hantera sin smärta för att kunna leva ett drägligt liv. Det är människor vars smärta har blivit ett handikapp, de kan inte leva ett normalt liv - precis som vissa som har vestibulit.
Artikeln tar upp tankeställningar som huruvida smärtan ska få bestämma i ens liv och vilken makt den ska ha. Den är inspirerande och jag tänkte se om jag kan ändra på mitt sätt att tänka kring min egen smärta.
hej, såg att du ville ha en träff med andra på vestibulit forumet o tänkte att vi kunde maila allihopa som vill träffas för att enklare få ihop det! så du kan gärna kolla in på forumet där jag skrev min mailadress/emma
SvaraRaderajag lider av samma (jävla) problem som du! Intressant att läsa din blogg! Jag håller inte på med någon behandling men borde ta tag i det...! För att någon gång kanske kunna bli fri det. Stort lycka till jag håller tummarna för att du ska bli bra!! Kram
SvaraRaderaAnonym: hoppas du får motivation till att komma igång. Det är inte alltid så att man har det, och det gäller att vara Ok med sig själv ändå - inte få dåligt samvete eller så. Det är svårt såklart.
SvaraRadera