fredag 2 maj 2014

LYCKLIGARE ÄN NÅGONSIN!!!

(Inget ont eller personligt mot de rubriker som inspirerade mig till denna post)


När folk skriver sånt här ("LYCKLIGARE ÄN NÅGONSIN!!!") och sedan beskriver en drömtillvaro, eller hur lyckat allt är för dem, hur det har gått bra för dem, allt de åstadkommit, hur allt är så himla fantastiskt...

Beroende på vad som skrivs, vem som skriver det och hur det skrivs så kan jag antingen bli jätteinspirerad eller jäkligt av. Jäkligt av = blandning av avundsjuka, ilska och sorg.

Jag blir av för att det blir sån smäll i ansiktet på nåt sätt. Här sitter jag och mår skit eller kanske mår helt OK/normalt för att vara jag (dvs lite skit men inte så mycket att jag inte fixar det), och så kommer en jävel och bara säger att allt är så jävla fantastiskt. Hur allt är så pepp och hur personen "bara" lyckades med nåt jättejobbigt.När jag blir av så är det ofta för att artikeln,posten, whatever, inte berättar om hur personen kom dit. Bara att de kommit dit och att de är jättelyckliga över det.

Det finns inget att relatera till i en sådan berättelse: vägen till lyckan beskrivs inte, motgångarna är överstrukna och överhoppade, liken som gicks över är glömda och delarna av en själv som försakades kom inte heller med.

När det skrivs en historia, om vägen till lycka för personen, vad som var svårt, vad som motiverade och vad som var tvunget att ges upp - kan jag hitta korn av igenkänning, små detaljer som jag kan ta till mig för att klara min egen kamp.

På grund av detta har jag ofta inte vågat läsa framgångsdelen på vestibulitforumet. Det är för stor risk, det räcker med bara en liten formulering och jag hamnar gungning, börjar ifrågasätta mig själv och vad jag gjort: har jag kämpat tillräckligt och borde jag göra mer?

Men nu inser jag att i det specifika fallet är det ju så att de som skriver känner en otrolig upprymdhet och lycka inför att det äntligen är nåt som går bra för dem, att livet inte är skit och att det finns en strimma av hopp.

Livet går ju upp och ner, och speciellt när man har nåt som vestibulit eller nåt annat jobbigt i sitt liv, så tar ju orken slut ibland och allt känns skit i perioder. När det då känns bra nån gång, så blir en ju nästan manisk, det finns plötsligt en jättestor energi-pool att ta av och man kan ta sig an vad som helst - även vestibuliten. Då är det kanske inte så konstigt att man skriver "LYCKLIGARE ÄN NÅGONSIN!!!!" för det är ju precis så man känner. Och det är ju fantastiskt att man har hittat den energin, även bara för en tid - vi behöver de där glimtarna för att orka vidare. För snart kommer skiten tillbaka =)

Kanske blir det så för vissa när jag skriver om nåt som gått bra, även om jag försöker att visa en nyanserad bild och vara noggrann med bakgrunden - dvs att lyckan och framgången inte bara föll ner från himlen på nåt sätt. Men efter att ha hittat det här perspektivet kan jag ha en annan relation till sådana typer av texter, och unna människor deras lycka. Det känns jätteskönt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar