Oh yes!

Igår tog jag initiativet till sex, hurra!

Jag skrev ju förut om att jag känner inte längre att jag inte bidrar. Igår gick jag omkring och var lite småkåt under dagen och valde att tillfredsställa mig själv. Visste inte om det skulle hålla i sig till när vkuken kom hem, så jag tänkte att det är bäst att passa på när jag nu känner för nåt. Jag försöker också komma igång med Mikas teori igen, om att njutning föder njutning (skrev om det här)

När han kom hem senare på kvällen, la vi oss tillsammans för att sova och jag kände då att jag fortfarande ville. Så jag började röra mig lite och så, och trots att han var jättetrött så tände han till och vi sexade lite, med mig som kapten. Det kändes jättekul, lilla JAG - tar initiativet =)

Sen var det dock så att jag kände "orka suga" och funderade vidare "kanske kan vi köra analt, så slipper jag göra nåt - men fan, det är ju rätt jobbigt det med" för att slippa anstränga mig. Började tänka "finns det inget sätt jag kan tillfredsställa honom med handen, som han gör med mig", det hade varit rätt skönt. Borde öva på det.

Den här typen av tankar hade jag runt tiden då vestibuliten infann sig: ibland var min slida mest ett hål att stoppa in vkuken i för att slippa ta hand om honom. Jag var nog lite deppig i allmänhet, hade en jobbig period i plugget och vår relation var inte på topp. Ibland orkade jag helt enkelt inte och tog slidan som en lätt utväg. Då sket jag liksom i min kropp. Istället för att säga till att nej, jag vill inte så bara körde jag på, jag brydde mig inte. Usch, FYFAN!! Vad tänkte jag på egentligen?!

Nu gör jag ju inte så längre, men tankarna kommer och ibland kan analt vara ett enkelt sätt att köpa sig ut. Men det är ju fan min kropp varje gång. Det är ju inte kul.

Hur funkar det egentligen? Är det andra som känner igen sig?
Ibland orkar jag bara inte, vill ha nåt enkelt för att tillfredsställa honom. Vad gör man?