Jag bidrar också!

Ibland brukar jag fundera kring vem som tar initiativet hos oss när det gäller sex. Utan tvekan är det idag vkuken som gör det. Tänker jag tillbaka på begynnelsen, innan vestibuliten, vill jag minnas att även jag tog initiativet, det var mer jämt utspritt mellan oss. Men så är det inte nu och jag tror att vestibuliten är den största boven. På andra plats kommer allmän samhällelig indoktrinering av kvinnor som passiva mottagare av sexuella inviter...

Frågan kring vem som tar initiativet är något som bekymrar mig. Jag blir ledsen och känner mig otillräcklig eftersom jag inte tar "tillräckligt mycket" initiativ, vad nu "tillräckligt" är för något. Det är något vagt och luddigt, som jag uppfattar att jag bör göra. När jag inte gör det, känns det jäkligt dåligt.

Men häromdagen slog det mig att jag bidrar på mitt eget sätt!

Visst, jag är inte den som tar mest initiativ - men när vi väl är igång, så bidrar jag med kreativa idéer på vad vi kan göra, varianter på saker vi har gjort förut och hur saker kan göras för att det ska bli skönt.

Utöver det är jag väldigt tydlig med vad jag gillar och inte, om vkuken ska göra nåt på nåt annat sätt för att göra det bätttre osv. Sen gillar jag också att efteranalysera vårt sex - jag funderar på hur man skulle kunna "utveckla" ett koncept vidare, saker jag skulle vilja "öva" mer på mm.

När jag insåg detta kände jag att jag kunde släppa prestationsångesten kring vem som egentligen tar initiativet. Det är helt OK att vkuken tar initiativet - vi behöver inte bidra på samma sätt båda två. Jag bidrar på andra sätt istället. Wohoo - jag duger för mig själv, igen! ;)