Om smärta

En artikel jag läste om smärta fick mig att tänka lite annorlunda kring min egen smärta vad gäller vestibuliten. Den handlar om hur ens inställning till smärtan kan hjälpa en att förbättra sin livskvalitet. Smärtan försvinner inte, men man kan förändra hur mycket den får begränsa ens liv. Det kanske inte låter som en stor grej, men för mig har det absolut hjälpt.

"När Rikard Wicksell pratar med patienter med långvarig smärta brukar han likna smärtan med ett brandlarm. Smärta är kroppens signal för att visa att något är fel. Men vid långvarig smärta fungerar inte brandlarmet längre. Larmet går hela tiden, men det finns inte längre någon eld och det är inte någon mening att fly."

Här föreställer jag mig att det kan vara så att min vävnad mår bra, men att smärtnerverna fortfarande reagerar på all beröring. Detta är ju också så läkaren beskriver vestibulitsmärtan: nerver som överreagerar. På nåt sätt har jag liksom aldrig satt det i perspektiv men när jag läste den här artikeln så lossnade det.

”Vem ska få bestämma i ditt liv den här veckan, du eller smärtmonstret?”

Det här var en av de viktiga punkterna. Vem ska få bestämma? Det låter så fånigt enkelt, men det är det såklart inte. Man får ställa frågan till sig själv hela tiden, kan jag leva med den här smärtan? Det handlar inte om att pressa sig, att offra sig för någon eller något annat - utan om att verkligen känna att smärtan ska inte få bestämma över mig. Det är lite svårt att beskriva, men målet är inte att genomföra ett vaginalt samlag och uthärda smärtan. Målet är att jag ska kunna känna mig OK trots mitt smärttillstånd. I artikeln nämner de ACT, Acceptance and Commitment Therapy som jag tycker verkar vettigt som hjälp att ändra på sitt perspektiv.

Det finns också andra texter som handlar om att smärttrösklar inte är statiska. De är dynamiska och beror till viss del på ens eget välbefinnande. Följande är utdrag ur "Kognitiv psykoterapi i primärvården".

"Smärtförnimmelsen färgas av hur individen tolkar smärtan och de känslor, tankar och minnesbilder smärtan framkallar."

"Oro och rädsla för framtida negativa konsekvenser kan förlänga eller förstärka lidandet."

"[Smärta] består av fysiologiska, sensoriska, känslomässiga, kognitiva och beteendemässiga komponenter. Dessa samverkar med varandra och kan bilda onda cirklar: oro, rädsla och muskelspänningar förvärrar smärtan, vilket i sin tur skapar ännu mer oro, rädsla och muskelspänningar."

Enligt denna text kan smärtans fysiologi, dvs den väg smärtan tar i kroppens nervbanor och vilken omfattning impulsen får, beskrivas genom grindteorin (gate control theory). Teorin formulerades 1965 och baserades på iakttagelser av soldater med svåra skottskador under andra världskriget samt civila kirurgipatienter med motsvarande svåra skador. Läkarna observerade att andelen soldater som behövde smärtstillande var färre än andelen civila patienter som behövde smärtstillande. Teorin är att soldaterna var lättade över att ha överlevt och upplevde därför smärtan som mindre viktig medan de civila patienterna var rädda för konsekvenser från operationen eller skadan. Smärtans fysiologiska väg styrs av olika grindar som kan öppnas och stängas, beroende på patientens känslor och tankar. (Mina omskrivningar)

Smärtans intensitet och kvalitet påverkas således inte bara av skadans natur och omfång utan också av individens unika situation, av den mening som individen ger smärtupplevelsen och de känslor och tankar/minnesbilder som den framkallar.

När grinden öppnas, flödar smärtimpulserna in, når hjärnan och ger upphov till smärtupplevelsen. När den stängs (hos soldaterna av lättnaden över att ha överlevt) lämnas smärtimpulserna utanför.

Exempel på faktorer som öppnar eller stänger grinden:

Känslomässiga
Ö: negativ stress, oro, spänning, ilska, depression
S: upphetsning, skräck
Tankemässiga
Ö: ökad uppmärksamhet, negativa förväntningar, bristfällig kunskap om smärta
S: distraktion, hypnos, positiva förväntningar, förmåga att sätta namn på känslor, god kunskap om smärtan


Sociala
Ö: att inte bli trodd, bli ifrågasatt, kränkt, överengageman eller kritik i hemmamiljön, otrygg relation till vården
S: att bli bekräftad i sin upplevelse, bli förstådd, trodd, trygg och förtroendefull relation till vården


Fysiska
Ö: trötthet, irriterande syn- och hörselintryck, fuktigt, grått väder
S: mycket starka ljud, varmt bad

Vissa saker kanske inte är helt klockrena i deras uppställning, men tanken framgår. Om jag ser till att göra saker jag mår bra av, kan jag också kontrollera min upplevelse av smärtan.

På så sätt kan man rikta sin energi mot att bli bättre, att förbättra sitt tillstånd, istället för att använda sin energi på att kämpa emot smärtan. Jag tänker att det är inte smärtan man ska fokusera på, det är inte den man ska bota. Det är ju ens kropp, ens vävnader och ens psyke.

Det handlar alltså inte om att smärtan går bort bara för att man är glad, utan det handlar om att man tar emot smärtan på ett annat sätt. Istället för att föra krig mot smärtan (inte acceptera den) så kan man låta den vara, vid sidan av en själv. En följeslagare, även om den inte är den bästa...