Heliga familjen del 3 - Skilsmässan

Jag fortsätter min genomgång av Heliga Familjen.

Länk till program tre

Astrid Lindgren talar i en intervju om situationen för ogifta mödrar och deras barn (hon var själv en sån mor). Hon anmärker att det är märkligt mycket lättare att vara en ogift far än en ogift mor. Så modigt sagt!

Ända in till 50-talet var skilsmässa så stigmatiserat att barnen adopterades bort vid skilsmässa.

Kicki Danielsson var ett sånt skilsmässobarn och det är en fin interjvu med henne. Hon minns allt och trodde att minnena skulle blekna med tiden - men det är tvärtom. Ju äldre hon bli desto tydligare framträder känslor och minnen.

Hon var så övertygad om att skilsmässan var roten till det onda att hon för att inte skilja sig höll på att ta kål på sig själv. Hon ville inte utsätta sina barn för samma sak som hon själv upplevt, att de skulle bli skilsmässobarn. Alkoholismen var en väg ut ur det.

Det är egentligen jävligt konstigt att skilsmässa eller avslutandet av en (långvarig) relation ska vara så otroligt hemskt. Idag är det inte stigmatiserat på samma sätt, däremot upplever jag att "misslyckandet" är en stor grej, det är ett nederlag att skilja sig eller göra slut. Man är inte lyckad.

Gudrun Schyman ser separationer som en mognadsprocess. En sund inställning tycker jag!

Det är upplagt med självbedrägeri i kärleksrelationer och kärleken är romantiserad, som en tonårsfantasi. Sån är ju inte verkligheten.Traumatiseringen av skilsmässor; folk säger "det är så hemskt", "vad ska vi göra med barnen" osv osv.

För Gudrun Schyman har varje separation hon gjort har varit ett steg framåt, även om det har varit något jobbigt. Man utvecklas som människa. Bra tankar tycker jag, så himla skönt och befriande!

Världen är inte bara jag och min situation, vilket samhälle vill man ha och skapa? Bara för att jag tycker om att vara en stereotyp hemmfru, betyder det att det ska vara samhällets bild av kvinnans roll?

Statistik från undersökningar (har ni säkert läst om nån gång):

• Kvinnor som blev gifta eller sambos fick lägre lön, män som blev gifta eller sambos fick högre lön.
• Kvinnor som blev gifta eller sambos hade sämre psykisk hälsa än ensamstående kvinnor, män som blev gifta eller sambos hade bättre psykisk hälsa jämfört med ensamstående män.

Efter skilsmässa tar pappan mer ansvar för barnen och kliver mer in i föräldrarollen. De måste börja ha koll själva, mamman kan inte längre projektleda hushållet. Det här påminner mig om några saker jag lästei boken "Happy happy" (en bok om skilsmässor): kvinnorna upplevde att relationen med pappan blev mer jämställd efter skilsmässan.

Samhället är byggt utifrån heterosexuella mäns tankar, deras uppfattning av hur det ska se ut. (Den manliga synen utövas självklart även av kvinnor, eftersom det är den manliga synen som är norm och alla eftersträvar att uppfylla normen)

Hur kan vi bryta mönstrena i hemmet? Diskussion om RUT och vad det egentligen ger, vilka alternativ som finns.