När tankarna börjar spinna

På twitter stötte jag på denna artikel som träffade rätt på många ställen för mig. Den var bra för mig, som redan vet mycket men alltid blir positivt påverkad när jag kan läsa att det inte bara är jag som har mina tankar. Den är antagligen bra för utomstående, som inte vet så mycket om vestibulit, eftersom den tar upp fler aspekter än bara just det att sex är smärtsamt. Vestibuliten påverkar ens psyke, ens själv. Den sätter igång en massa tankar om ens relation (om man har någon), ens sexualitet och ens lust. Kort och gott

This affects your entire essence of yourself as a woman

Så där sitter man och tänker, varför känns det som att något är fel? Vad är det för fel? Jag vet inte vad som är fel. Tankarna börjar spinna loss. Ingen kan säga vad som händer, vad det är som gör det såhär.

That PVD is so commonly overlooked by medical professionals only makes things worse—physically and psychologically—for women who have it.

Women start thinking: ‘Is it just me? Is it something I’ve done? Is it a sign I don’t love my partner? Is it a sexually transmitted illness?’ And then it just snowballs from there.

Jag spenderade flera år med att gå omkring och tänka på vad som var fel och om det var något i min relation som kan ha orsakat vestibuliten. Att jag inte var kär, att jag borde göra slut. Jag ifrågasatte mig själv, min förmåga att veta vad jag ville, vad mina känslor var. Mer eller mindre hela mig själv.

Jag har haft tur och bara stött på en person (ungdomsmottagningen tyvärr) som var avfärdande mot mig. De andra har varit mer konstaterande och försökt att ge mig  de behandlingar som funnits till hands då. Men kommentarer som denna får mitt blod att koka

So doctors end up saying: ‘I don’t see anything. It must be in your head.’

“They’ll say the woman must be frigid or should just have a glass of wine. Those kinds of comments are damaging and dismissive.”

Du inbillar dig. Ta ett glas vin för att slappna av, och ha sen ångande, stånkande in-och-ut-sex. Då kommer allt ordna sig ska du se. Så är det inte. Lite sprit hjälper inte mot konstant spänning. Inte förrän man tagit hand om sig själv. Inbillning - vad spelar det för roll? Tankar är tankar. De måste bemötas, att förneka dem gör att man bara kämpar emot sig själv. Det ifrågasätter personen, istället för att acceptera att tankarna finns där och hantera dem istället.

Terapin har har hjälpt mig enormt med mina tankar. Nu kan jag skjuta bort dem när de kommer. Det är inte min relation som orsakat vestibuliten. Någonting har gjort mina slemhinnor sköra och jag har istället för att vila bara kört på. Det har inte bara med min relation att göra utan det har att göra med min uppfattning om vad jag som kvinna och flickvän ska klara av och ställa upp på. Det har att göra med vkukens uppfattning om vad en man ska göra och ställa upp på.
Det är nåt vi matas med, inte rakt på sak utan i subtila termer. Det är därför det är svårt att sätta ord på det. Men inte fan blir det bättre av att viftas bort. Det går inte att förneka detta.