måndag 3 december 2012

Vems är egentligen problemet?

Ok. Ni är ett par, varav minst den ena är en kvinna och hon har dessutom vestibulit.

Vems är då problemet "vestibulit"? Är det hennes? Är det bådas?

På vem ligger det att ta hand om det som uppstår på grund av vestibuliten? T ex minskad sexlust, dålig självkänsla, nedstämdhet osv. Är det hennes? Är det bådas?

På vem ligger ansvaret om otillfredsställelse? Då tänker jag på närhet, sex av olika slag och andra liknande behov. Är det hennes ansvar? Är det bådas ansvar?

Det går ju så klart inte att säga "så här är det, så här ska man göra". Det är inte svart eller vitt. Men det gäller ju åt båda hållen. Det är kanske inte partners ansvar - men det är inte heller den som har vestibulit som ska bära allt ansvar.

Personligen förväntar jag mig ett engagemang från min partner. Det här är en källa till diskussion hos oss. Jag kan såklart sitta och göra mina övningar hit och dit. Men vad spelar det egentligen för roll om inte han är intresserad eller engagerad?

Vi har jättebra sex. Att lägga till slidsex på det vore såklart mysigt, men det har inget egenvärde i sig för mig eftersom jag i övrigt inte har ont till vardags. Att bli av med smärtan på egen hand är ju bra och så, men vad händer sen när vi ska försöka med omslutande sex? Vi borde ju öva tillsammans också, så att mitt huvud och kropp vänjer sig av med smärtkoppingen till honom.

Jag tycker alltså inte att det är bara mitt problem. I vårt fall speciellt eftersom vi var tillsammans när jag fick det. När vi fick det.

För andra kan jag tänka, att man ska komma ihåg att man är med om det tillsammans. Att tvåsamhet, om man nu ska envisas med att vara med i det, handlar om att dela på livet. Annars kan man nöja sig med att ha ett gäng vänner och några KK. Då uppfyller man i stort sett samma sak. Skillnaden med en partner, enligt mig, är att den personen ska dela ens sorg och glädje. Den ska orka engagera sig i sånt som vestibulit, att göra övningar, att älta problem och känslor. Att orka peppa när det är tungt.

Det är inte lätt - men vad är poängen annars?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar