Tänkte att jag skriver ner detta så jag minns för senare bruk, och förhoppningsvis hjälper andra.
Upptäckte en lite knöl på min ena yttre blygdläpp häromdagen.
Den gör inte ont. Den kliar inte heller. Den syns knappt, kanske som en lite förhöjning, något mörkare än omgivningen. Den känns som en innebrännare, en finne som är kvar under huden liksom - fast den gör som sagt inte ont. När den är som störst känns den lika stor som en ärta ungefär.
Jag fick en likadan för några månader sen, max ett halvår sen. Den gick över av sig självt efter 1-2 veckor. Då tänkte jag att det var bara en inflammerad hårsäck eller nåt, och oroade mig inte så mycket mer.
Nu har jag alltså fått en ny.
Det är svårt att säga om dessa är "första gången i mitt liv" - jag har ju själv börjat ha mer koll på mitt underliv det senaste året. Innan rörde jag inte så mycket runt i blygdläppar mm, utan fokuserade på slidan när jag skulle smörja in och göra beröringsövningar. Nuförtiden håller jag koll på hela området, flera gånger i veckan.
Så det kan mycket väl vara så att det har hänt innan, men att jag inte märkt nåt eftersom jag inte tog på min fitta. Denna andra gång känner jag mig lite mer orolig och börjar tänka katastroftankar som att jag på något mystiskt sätt har fått någon jobbig könsjukdom. Typ från simhallen eller nåt.
Nu har jag sökt lite snabbt på internet och det verkar vara fler som har haft liknande knölar och de flesta verkar stanna vid samma slutsats som jag, att det är en irriterad hårsäck. Ska uppmärksamma detta nästa gång jag ansar. Även när man bara ansar med apparat (dvs det är ett par millimeter kvar) så har jag märkt att hårsäckarna blir irriterade. Det blir så på mina ben, så inte konstigt ifall det skulle bli på blygdläpparna också.
Svårt att visa för gyn också, eftersom det tar lite tid innan man får komma dit och den lär ha gått över när man väl kommer dit...
måndag 7 maj 2012
tisdag 13 december 2011
Fittan och skulden
Som vestibulitpatient drar man omkring på mycket skuld. Speciellt när det kommer till behandlingen, tror jag det finns en massa extra-skuld - utöver det man redan känner gentemot sin partner, sig själv, och omgivningen.
You're damned if you do, and damned if you don't.
Dels ska man ta hand om sig själv, undersöka, öva, smörja - dels vet man inte vad som är "bra" och vad som är "dåligt". Vad hjälper en och vad kan förvärra det? Hur vet man skillnaden?
En sån här osäkerhet är tärande. Det är typiskt sådant som bryter ner människor, det kan vara i massa olika situationer, t ex på jobbet eller i en relation. Man har ingen aning om man räcker till, om det man gör är bra och om man är på väg nånstans.
Inte konstigt att man blir lite koko: att inte ha svar, ständigt leva i osäkerhet - det gör en rädd för att ta något beslut, eller testa en ny övning eller utmana sin smärta.
Som jag skrev i ett inlägg på forumet: Jag tror att många smärtpatienter känner så. Det är så diffust, vad smärtan kommer ifrån, vad den orsakas av, vad som egentligen gör den bättre eller sämre. Man blir låst för att det finns så många variabler, så många alternativ, och ingen som kan ge en svar.
Förutom själva behandlingen tycker jag en sak var viktig för mig, en nyckel som ändrade min inställning. Det var när barnmorskan sa att lite smärta gör ingenting, det kan vara som en tröskel som man behöver ta sig över, nåt man behöver övervinna för att komma vidare. Det här ska ses i ljuset av att man provocerar viss smärta som en del av en behandling, inte för att t ex tillfredsställa sin partner.
Det jag vill säga är dels att jag tänker och känner nu, att smärta som jag kontrollerar, som jag själv styr över, behöver inte vara av ondo - så länge det är under kontrollerade former. Nu vet jag vet vad som är dåligt och inte, jag känner det på min kropp. Jag vet att jag inte kommer "förstöra allt" eller så. Jag tror det krävs mycket, mycket mer och värre grejer för att det ska hända. Och under lång tid.
Därför är det viktigt att utforska sin smärta och sin relation till den. Genom det kan man kanske börja sin färd mot att lämna den bakom sig.
- Skuld över att inte "göra" tillräckligt mycket (vad är det man ska göra egentligen?)
- Skuld över att inte smörja tillräckligt ofta (hur ofta är ofta?)
- Skuld över att kanske ha haft sex "fast man inte vill" (hur vet man det?)
- Skuld över att inte ha hittat det optimala smörjmedlet (vilket är det?)
- Skuld över att inte knipa tillräckligt ofta (var ska man hitta tiden?)
- Skuld över att göra annat istället för att ta hand om fittan och vestibuliten (när lever jag mitt liv?)
- Skuld över att göra saker som kanske förvärrar vestibuliten (vad är bra och vad är dåligt?)
- Skuld över att inte vara en tillräckligt "bra" patient (när har jag gjort tillräckligt mycket?)
You're damned if you do, and damned if you don't.
Dels ska man ta hand om sig själv, undersöka, öva, smörja - dels vet man inte vad som är "bra" och vad som är "dåligt". Vad hjälper en och vad kan förvärra det? Hur vet man skillnaden?
En sån här osäkerhet är tärande. Det är typiskt sådant som bryter ner människor, det kan vara i massa olika situationer, t ex på jobbet eller i en relation. Man har ingen aning om man räcker till, om det man gör är bra och om man är på väg nånstans.
Inte konstigt att man blir lite koko: att inte ha svar, ständigt leva i osäkerhet - det gör en rädd för att ta något beslut, eller testa en ny övning eller utmana sin smärta.
Som jag skrev i ett inlägg på forumet: Jag tror att många smärtpatienter känner så. Det är så diffust, vad smärtan kommer ifrån, vad den orsakas av, vad som egentligen gör den bättre eller sämre. Man blir låst för att det finns så många variabler, så många alternativ, och ingen som kan ge en svar.
Förutom själva behandlingen tycker jag en sak var viktig för mig, en nyckel som ändrade min inställning. Det var när barnmorskan sa att lite smärta gör ingenting, det kan vara som en tröskel som man behöver ta sig över, nåt man behöver övervinna för att komma vidare. Det här ska ses i ljuset av att man provocerar viss smärta som en del av en behandling, inte för att t ex tillfredsställa sin partner.
Det jag vill säga är dels att jag tänker och känner nu, att smärta som jag kontrollerar, som jag själv styr över, behöver inte vara av ondo - så länge det är under kontrollerade former. Nu vet jag vet vad som är dåligt och inte, jag känner det på min kropp. Jag vet att jag inte kommer "förstöra allt" eller så. Jag tror det krävs mycket, mycket mer och värre grejer för att det ska hända. Och under lång tid.
Därför är det viktigt att utforska sin smärta och sin relation till den. Genom det kan man kanske börja sin färd mot att lämna den bakom sig.
onsdag 7 december 2011
Onani i en (hetero)relation
Att tillfredsställa mig själv är något jag gjort sen många år. Samma sak för vkuken. När vi blev tillsammans så minskade det behovet, eftersom vi kunde tillfredsställa varandra.
När vi varit ifrån varandra under längre perioder har behovet att tillfredsställa mig själv kommit efter ett tag, kanske efter två veckor. Jag antar att detsamma gäller för vkuken.
Men behovet att tillfredsställa sig själv försvinner inte helt bara för att vi har varandra. Både jag och vkuken tillfredsställer oss själv även när vi inte är ifrån varandra. Kanske när den ena inte är hemma, kanske när den andra sover, kanske i duschen osv.
Eftersom detta är ett ömsesidigt beteende, dvs vi gör det båda två, mot varandra så att säga, så förstår jag att det inte är riktat mot mig på nåt sätt. Att han onanerar betyder inte nödvändigtvis att jag inte tillfredsställer honom i tillräckligt hög grad (oavsett vestibulit). Att jag onanerar betyder inte nödvändigtvis att han inte tillfredsställer mig så mycket som jag behöver. Jag vet att vkuken tycker det är härligt, spännande och bra att jag onanerar. Det gör mig mer lustfylld och honom glad över att jag tar hand om mig själv. Det är något bra.
Ibland är det helt enkelt skönt att göra det själv. Av massa olika anledningar. Ibland kan jag göra det pga stress, så som fittforfight skriver. Jag kan också göra det när jag har svårt att somna, precis som de beskriver.
Så när jag stöter på kvinnor som tar på sig en skuld för att deras manliga partner tillfredsställer sig själv så blir jag arg. De känner att de inte duger, och att partnern onanerar för att tjejen inte bemöter hans behov. Jag blir arg därför att vad det betyder är att kvinnor på nåt sätt får lära sig att ta ansvaret för mannens njutning, att deras roll, deras syfte är att vara till njutning. Jag upplever inte att normerna säger samma sak om mäns ansvar för kvinnors njutning. Har jag fel?
Jag skulle vilja veta vad heteromän tycker om att deras tjejer onanerar. Om de tycker som vkuken (det är nåt bra) eller om de går omkring och känner sig otillräckliga. Jag tror att de flesta män blir upphetsade av att deras flickvänner onanerar. Varför är det så? Varför kan vi kvinnor inte blir upphetsade av deras onani?
För oss med vestibulit så är det också en påminnelse om det som inte går, omslukningssexet som är så smärtsamt. Det påminner oss om att vi enligt samhällets normer inte är fullständiga kvinnor - för att sex i vårt samhälle definieras som slidsex, inget annat. Och att om man som kvinna inte kan erbjuda slidsex, så är man inte lika mycket värd. Man har inte "sex".
Det är så mycket jag skulle vilja ändra på. Jag kan bara börja med mig själv. Men jag önskar att jag på nåt sätt kunde banka in i unga kvinnor att deras sexualitet, lust och njutning är lika mycket värd som deras manlige partners. Att deras kvinnlighet inte definieras av hur de tillfredsställer honom, utan av hur de tillfredsställer sina egna behov. Antingen på egen hand eller med en partner.
När vi varit ifrån varandra under längre perioder har behovet att tillfredsställa mig själv kommit efter ett tag, kanske efter två veckor. Jag antar att detsamma gäller för vkuken.
Men behovet att tillfredsställa sig själv försvinner inte helt bara för att vi har varandra. Både jag och vkuken tillfredsställer oss själv även när vi inte är ifrån varandra. Kanske när den ena inte är hemma, kanske när den andra sover, kanske i duschen osv.
Eftersom detta är ett ömsesidigt beteende, dvs vi gör det båda två, mot varandra så att säga, så förstår jag att det inte är riktat mot mig på nåt sätt. Att han onanerar betyder inte nödvändigtvis att jag inte tillfredsställer honom i tillräckligt hög grad (oavsett vestibulit). Att jag onanerar betyder inte nödvändigtvis att han inte tillfredsställer mig så mycket som jag behöver. Jag vet att vkuken tycker det är härligt, spännande och bra att jag onanerar. Det gör mig mer lustfylld och honom glad över att jag tar hand om mig själv. Det är något bra.
Ibland är det helt enkelt skönt att göra det själv. Av massa olika anledningar. Ibland kan jag göra det pga stress, så som fittforfight skriver. Jag kan också göra det när jag har svårt att somna, precis som de beskriver.
Så när jag stöter på kvinnor som tar på sig en skuld för att deras manliga partner tillfredsställer sig själv så blir jag arg. De känner att de inte duger, och att partnern onanerar för att tjejen inte bemöter hans behov. Jag blir arg därför att vad det betyder är att kvinnor på nåt sätt får lära sig att ta ansvaret för mannens njutning, att deras roll, deras syfte är att vara till njutning. Jag upplever inte att normerna säger samma sak om mäns ansvar för kvinnors njutning. Har jag fel?
Jag skulle vilja veta vad heteromän tycker om att deras tjejer onanerar. Om de tycker som vkuken (det är nåt bra) eller om de går omkring och känner sig otillräckliga. Jag tror att de flesta män blir upphetsade av att deras flickvänner onanerar. Varför är det så? Varför kan vi kvinnor inte blir upphetsade av deras onani?
För oss med vestibulit så är det också en påminnelse om det som inte går, omslukningssexet som är så smärtsamt. Det påminner oss om att vi enligt samhällets normer inte är fullständiga kvinnor - för att sex i vårt samhälle definieras som slidsex, inget annat. Och att om man som kvinna inte kan erbjuda slidsex, så är man inte lika mycket värd. Man har inte "sex".
Det är så mycket jag skulle vilja ändra på. Jag kan bara börja med mig själv. Men jag önskar att jag på nåt sätt kunde banka in i unga kvinnor att deras sexualitet, lust och njutning är lika mycket värd som deras manlige partners. Att deras kvinnlighet inte definieras av hur de tillfredsställer honom, utan av hur de tillfredsställer sina egna behov. Antingen på egen hand eller med en partner.
onsdag 30 november 2011
Dagens sex - hör kvinnor dit?
Jag har fastnat i mina egna tankar kring sex. Det är en massa saker involverade i sex. Makt, lust, känslor, närhet, krav, prestation. För att nämna några.
Grejen är att jag den senaste tiden känt att sex känns liksom... ojämställt. Inte förnedrande, men jag känner att jag liksom inte har någon roll i det. Jag är bara till för vkukens njutning.
Det sjuka är att vkuken tycker att det bästa som finns är att tillfredsställa mig och se mig komma.
Jag ska beskriva vårt sex, så som det sett ut den senaste tiden. Kan börja med hur vkuken tillfredsställer mig. Oftast börjar vi med mig, eftersom det blir meckigt att få mig att komma efter att han har kladdat ner allt =)
Sen brukar jag också komma fler gånger, så han måste ha orken kvar för att orka med att ge mig orgasmer. Jag gillar mest när han smeker mig med fingrar, men även oralt är bra. De bästa orgasmerna är dock med fingrarna för mig.
Vad gäller honom så har vi tidigare varierat mellan analt, oralt och utan-på-juck. På sistone har jag inte känt för analsex alls, vet inte varför. Men så kan det vara. Så det som är kvar är oralt samt att jucka. Jucka är jäkligt najs faktiskt, jag kan rida honom till orgasm. Oralsex gör mig trevligt upphetsad, men känns inte lika kul när det är dags för honom att komma. Vi kör utanför och det blir inte lika intimt och trevligt som när jag t ex juckar fram honom.
Så till det som känns jobbigt. Medan jag skrivit har jag insett vad som är grejen. Det tar ett tag för mig att komma in i sexet. Även om vi har fina förspel och så, så går det inte att komma ifrån att jag behöver hjälp med att bli rikigt kåt. Så har det inte alltid varit. Så är det inte alltid. Men ofta är det så. Men jag vet att när jag är full och avslappnad och inte tänker så mycket - så är jag askåt och tar inititativ till sex.
Men i vardagen, då är det vkuken som oftast gör det. Och jag känner mig som en grönsak ibland när han roddar runt för att jag ska komma igång. Han gör ju allt av omtanke, för att jag ska njuta, och kräver egentligen inget tillbaka. Men jag känner mig som ett verktyg, känner mig inte delaktig och känner mig underordnad maktmässigt.
Häromdagen hände något som kändes bra. Jag hamnade i dessa tankar och han bestämde sig för att ge mig oralsex. Och när jag såg hans huvud mellan mina ben, så kände jag nån sorts jämställdhet. Jag kände att jag fick igen för mitt oralsex på honom, som ibland verkligen känns underlägset, pga positionen man är i. När han gick ner på mig, kunde jag slappna av för att jag kände att jag hade makt, jag var också med.
Jag vill ha feministiskt, jämställt sex. Jag vill känna att jag är lika delaktig som han. Jag vill känna att jag också har makt i sexet. Att jag är ett subjekt, inte ett objekt. Jag vill ta initiativ. Jag vill få honom att njuta. Är dessa bara mina insnurrade tankar? Eller är de också frukten av samhällets bild av sex, vem det är till för och vilka roller man har i det? Oavsett vad - hur kommer jag isf ur dem?
Jag är inget offer. Men på nåt sätt är det så jag känner mig. Hjälp.
Grejen är att jag den senaste tiden känt att sex känns liksom... ojämställt. Inte förnedrande, men jag känner att jag liksom inte har någon roll i det. Jag är bara till för vkukens njutning.
Det sjuka är att vkuken tycker att det bästa som finns är att tillfredsställa mig och se mig komma.
Jag ska beskriva vårt sex, så som det sett ut den senaste tiden. Kan börja med hur vkuken tillfredsställer mig. Oftast börjar vi med mig, eftersom det blir meckigt att få mig att komma efter att han har kladdat ner allt =)
Sen brukar jag också komma fler gånger, så han måste ha orken kvar för att orka med att ge mig orgasmer. Jag gillar mest när han smeker mig med fingrar, men även oralt är bra. De bästa orgasmerna är dock med fingrarna för mig.
Vad gäller honom så har vi tidigare varierat mellan analt, oralt och utan-på-juck. På sistone har jag inte känt för analsex alls, vet inte varför. Men så kan det vara. Så det som är kvar är oralt samt att jucka. Jucka är jäkligt najs faktiskt, jag kan rida honom till orgasm. Oralsex gör mig trevligt upphetsad, men känns inte lika kul när det är dags för honom att komma. Vi kör utanför och det blir inte lika intimt och trevligt som när jag t ex juckar fram honom.
Så till det som känns jobbigt. Medan jag skrivit har jag insett vad som är grejen. Det tar ett tag för mig att komma in i sexet. Även om vi har fina förspel och så, så går det inte att komma ifrån att jag behöver hjälp med att bli rikigt kåt. Så har det inte alltid varit. Så är det inte alltid. Men ofta är det så. Men jag vet att när jag är full och avslappnad och inte tänker så mycket - så är jag askåt och tar inititativ till sex.
Men i vardagen, då är det vkuken som oftast gör det. Och jag känner mig som en grönsak ibland när han roddar runt för att jag ska komma igång. Han gör ju allt av omtanke, för att jag ska njuta, och kräver egentligen inget tillbaka. Men jag känner mig som ett verktyg, känner mig inte delaktig och känner mig underordnad maktmässigt.
Häromdagen hände något som kändes bra. Jag hamnade i dessa tankar och han bestämde sig för att ge mig oralsex. Och när jag såg hans huvud mellan mina ben, så kände jag nån sorts jämställdhet. Jag kände att jag fick igen för mitt oralsex på honom, som ibland verkligen känns underlägset, pga positionen man är i. När han gick ner på mig, kunde jag slappna av för att jag kände att jag hade makt, jag var också med.
Jag vill ha feministiskt, jämställt sex. Jag vill känna att jag är lika delaktig som han. Jag vill känna att jag också har makt i sexet. Att jag är ett subjekt, inte ett objekt. Jag vill ta initiativ. Jag vill få honom att njuta. Är dessa bara mina insnurrade tankar? Eller är de också frukten av samhällets bild av sex, vem det är till för och vilka roller man har i det? Oavsett vad - hur kommer jag isf ur dem?
Jag är inget offer. Men på nåt sätt är det så jag känner mig. Hjälp.
onsdag 23 november 2011
Hur får jag honom att förstå?
Vkuken och jag hade en diskussion om när jag känner mig stressad inför sex. När han vardagligt tar på mig kan jag ibland tycka/känna/uppleva han är väldigt på, och tolka det hela som sexuella signaler. Detta sätter igång en reaktion i mig, som är blandad panik, skräck och prestationsångest. När vi pratar om det säger han att han inte alls menar det på det sättet. Men samtidigt känner jag att han inte förstår/inser hur mycket detta påverkar mig. Reaktionen utlöser ju massa stresshormoner och så i mig, jag är o-lugn ett bra tag efteråt. Det är svårt för honom att förstå det, han tycker att när vi har pratat om det så borde det gå över. Tyvärr är det inte så enkelt.
En försvårande omständighet är att jag ju gör samma sak själv: Jag tar på honom, tar på hans paket, juckar ibland skämtsamt mot honom osv men menar ju liksom inget sexuellt med det. Det är bara ytterligare ett sätt att visa uppskattning. Trots det blir jag väldigt ställd ibland när han gör motsvarande på mig. Jag tror attt jag måste ha sex, ställa upp, en hel tankekedja sätts ibland igång av en enkel gest. Det är inte lika illa nu som det var förut, terapin har hjälpt mig enormt med det. Men ibland så glider jag tillbaka i gamla spår. Den här gången känns det som att jag glidit tillbaka väldigt långt, jag är värre än vad jag nånsin varit.
Jag försöker berätta detta för honom. Och förklara att för några år sen, innan terapin och innan jag förstod hur alla dessa reflexer och inlärda beteenden funkade, så var det annorlunda.
På den tiden var han mycket mer på, hans rätt till sex kändes mer självklar än min rätt till att öht vilja ha sex. Vi båda tänkte nog så här omedvetet. Det finns ingen skuld i detta, vi är båda produkter av samma samhälle. Ett samhälle som säger att som kille ska man vilja, och man har rätt till sex när man vill. Som tjej ska man vara redo och man ska ge honom när man vill, det är inte jätterelevant vad man själv vill.
Jag minns det som att jag då nästan dagligen brottades med dessa tankar; jag vill inte men jag borde. Jag tror absolut han var mer på då, men också att mina tankar tog en mycket större plats då, allt ifrågasättande som var negativt, det drog sjävklart ner mig. Samtidigt uttryckte jag heller inte mina tankar, så han hade heller inte något att ta ställning till.
Idag är han inte lika på och det tycker jag är skönt. Det är inget negativt i det, det betyder inte att han inte vill ha mig lika mycket. Det är bara annorlunda.
När vi diskuterar nu jämfört med då, tycker han själv inte att han är så jätteannorlunda, även om han är med på att det är lite förändrat. Jag tror han underskattar förändringen. Jag tror också (som han själv har sagt), att jag har ett stort försprång vad gäller analyserandet av detta eftersom jag gått i terapi och läst mycket om detta.
Hans ingång till diskussionen är att han försöker få mig att intellektuellt förstå sambandet mellan antalet gånger han tar på mig på det sättet och antalet gånger det har lett till sex. Absolut, det går att se rent statistiskt att vi inte har sex varje gång han tar på mig. Men det är inte relevant tycker jag. Det handlar om mina tankar och reaktioner som jag inte kan styra så enkelt, när han tar på mig då har jag på ett kort ögonblick hunnit igenom tankekedjan som utvärderar huruvida jag vill, bör, kan ha sex. Då hinner jag inte gå igenom statistik, jag är redan låst av skräck.
Jag måste koppla om min kropp och min hjärna. Sen måste vkuken och jag hitta en gemensam plattform för det här. Hur fan gör jag?
En försvårande omständighet är att jag ju gör samma sak själv: Jag tar på honom, tar på hans paket, juckar ibland skämtsamt mot honom osv men menar ju liksom inget sexuellt med det. Det är bara ytterligare ett sätt att visa uppskattning. Trots det blir jag väldigt ställd ibland när han gör motsvarande på mig. Jag tror attt jag måste ha sex, ställa upp, en hel tankekedja sätts ibland igång av en enkel gest. Det är inte lika illa nu som det var förut, terapin har hjälpt mig enormt med det. Men ibland så glider jag tillbaka i gamla spår. Den här gången känns det som att jag glidit tillbaka väldigt långt, jag är värre än vad jag nånsin varit.
Jag försöker berätta detta för honom. Och förklara att för några år sen, innan terapin och innan jag förstod hur alla dessa reflexer och inlärda beteenden funkade, så var det annorlunda.
På den tiden var han mycket mer på, hans rätt till sex kändes mer självklar än min rätt till att öht vilja ha sex. Vi båda tänkte nog så här omedvetet. Det finns ingen skuld i detta, vi är båda produkter av samma samhälle. Ett samhälle som säger att som kille ska man vilja, och man har rätt till sex när man vill. Som tjej ska man vara redo och man ska ge honom när man vill, det är inte jätterelevant vad man själv vill.
Jag minns det som att jag då nästan dagligen brottades med dessa tankar; jag vill inte men jag borde. Jag tror absolut han var mer på då, men också att mina tankar tog en mycket större plats då, allt ifrågasättande som var negativt, det drog sjävklart ner mig. Samtidigt uttryckte jag heller inte mina tankar, så han hade heller inte något att ta ställning till.
Idag är han inte lika på och det tycker jag är skönt. Det är inget negativt i det, det betyder inte att han inte vill ha mig lika mycket. Det är bara annorlunda.
När vi diskuterar nu jämfört med då, tycker han själv inte att han är så jätteannorlunda, även om han är med på att det är lite förändrat. Jag tror han underskattar förändringen. Jag tror också (som han själv har sagt), att jag har ett stort försprång vad gäller analyserandet av detta eftersom jag gått i terapi och läst mycket om detta.
Hans ingång till diskussionen är att han försöker få mig att intellektuellt förstå sambandet mellan antalet gånger han tar på mig på det sättet och antalet gånger det har lett till sex. Absolut, det går att se rent statistiskt att vi inte har sex varje gång han tar på mig. Men det är inte relevant tycker jag. Det handlar om mina tankar och reaktioner som jag inte kan styra så enkelt, när han tar på mig då har jag på ett kort ögonblick hunnit igenom tankekedjan som utvärderar huruvida jag vill, bör, kan ha sex. Då hinner jag inte gå igenom statistik, jag är redan låst av skräck.
Jag måste koppla om min kropp och min hjärna. Sen måste vkuken och jag hitta en gemensam plattform för det här. Hur fan gör jag?
onsdag 16 november 2011
Vad är sex?
Jag skriver mycket om sex i den här bloggen. Det är svårt att skriva om vestibulit utan att skriva om sex, tycker jag. Det är väldigt sammanflätat, av förståeliga orsaker. Vestibuliten orsakar smärta och spänningar i slidan. Slidan är där man normalt "har sex". Det är detta "sex" jag vill skriva om idag.
Begreppet sex slängs ofta runt utan närmare eftertanke på vad "sex" faktiskt är, vad det betyder och vad det innebär. Iallafall i heterokretsar, där "sex" ofta likställs med omslutande sex, slidsex.
Ta t ex påståendet "jag kan inte ha sex". Vad betyder det egentligen?
Tidigare använde jag själv den meningen när jag skulle förklara vad vestibulit var. "Det gör ont när jag har sex", var vad jag sa. Med åren har jag ändrat det, eftersom jag visst har sex, jag har fint och bra och tillfredsställande sex. Men jag har inte omslutande sex, slidsex. Däremot har jag sex. Det är en viktig skillnad. Det är viktigt att komma ihåg den skillnaden, eftersom det finns vestibulitdrabbade som inte ens klarar av närhet utan att deras smärtor triggas. De får ont av beröring var som helst i underlivet. De kan inte njuta, de kan inte ens få klitorisorgasmer utan att betala för det i form av smärta.
Genom att göra den åtskillnaden påminner jag mig själv om att jag faktiskt har ett njutningsfyllt sexliv ( = respekt för mig själv) och visar även respekt för dem som har det annorlunda och kanske t o m värre. Det är viktigt med tankar, det påverkar min syn på mina problem. Att se dem i ett annat ljus gör det lättare att hitta andra sätt att lösa dem på.
Som sagt är det svårt att ha diskussioner kring vestibulit utan att komma in på sex. Därför kommer det ofta upp frågeställningar av typen
Ordets vardagliga innebörd låser in en i uppfattningen att sex endast kan vara en sak och det är kuken i slidan. Men så är det ju inte. Det finns ju massa annan sex. Att tänka och fokusera på slidsex tror jag gör att pressen blir så mycket större. Speciellt när en är ung kan det vara skitjobbigt. Då tror en att slidsex är det enda sexet och att man måste ha det för att det ska räknas, en själv ska räknas och ens partner känna sig nöjd (tror man). Partnern har säkert också liknande tankar. Det finns ingen riktigt medveten tanke på att sex innebär mer än bara det, att det innebär njutning, närhet och kärlek. Det är mer fokus på handlingen, akten, mekanismen.
Jag gjorde själv samma sak tidigare, men jag har förstått vilken stor skillnad ett ord och en tanke har.
Jag vet inte vid vilket tidpunkt som jag började minska på känslan av otillräcklighet. Nån gång hände det iaf. Den gamla tanken är inte helt borta men den är mycket mindre. Jag tror att den kom efter att jag läst en massa (feministiska) böcker. Mycket om hur (hetero-) relationer funkar, vilka krav som ställs på kvinnor från vår kultur osv. Så insåg jag att det är inte mig det är fel på, jag känner mig inte otillräckligt för att jag är det - utan för att någon annan tycker att jag är det. Jag har antagit någon annans definition av hur jag ska ha sex, vad som gör mig till kvinna och vad som är njutning för mig. Nu inser jag att vad gäller sex så är jag tillräcklig som jag är och ingen annan kan bestämma vad jag ska göra. Jag kan själv definiera vad sex betyder för mig.
Begreppet sex slängs ofta runt utan närmare eftertanke på vad "sex" faktiskt är, vad det betyder och vad det innebär. Iallafall i heterokretsar, där "sex" ofta likställs med omslutande sex, slidsex.
Ta t ex påståendet "jag kan inte ha sex". Vad betyder det egentligen?
Tidigare använde jag själv den meningen när jag skulle förklara vad vestibulit var. "Det gör ont när jag har sex", var vad jag sa. Med åren har jag ändrat det, eftersom jag visst har sex, jag har fint och bra och tillfredsställande sex. Men jag har inte omslutande sex, slidsex. Däremot har jag sex. Det är en viktig skillnad. Det är viktigt att komma ihåg den skillnaden, eftersom det finns vestibulitdrabbade som inte ens klarar av närhet utan att deras smärtor triggas. De får ont av beröring var som helst i underlivet. De kan inte njuta, de kan inte ens få klitorisorgasmer utan att betala för det i form av smärta.
Genom att göra den åtskillnaden påminner jag mig själv om att jag faktiskt har ett njutningsfyllt sexliv ( = respekt för mig själv) och visar även respekt för dem som har det annorlunda och kanske t o m värre. Det är viktigt med tankar, det påverkar min syn på mina problem. Att se dem i ett annat ljus gör det lättare att hitta andra sätt att lösa dem på.
Som sagt är det svårt att ha diskussioner kring vestibulit utan att komma in på sex. Därför kommer det ofta upp frågeställningar av typen
- Jag känner mig dålig och otillräcklig för att jag och min pojkvän inte kan ha sex.
- P-piller är dåligt för vestibuliten och kondom gör ont. Hur ska vi kunna ha sex?
- När man väl kan ha sex, vad är bästa ställningen för tjejer med vestibulit?
Ordets vardagliga innebörd låser in en i uppfattningen att sex endast kan vara en sak och det är kuken i slidan. Men så är det ju inte. Det finns ju massa annan sex. Att tänka och fokusera på slidsex tror jag gör att pressen blir så mycket större. Speciellt när en är ung kan det vara skitjobbigt. Då tror en att slidsex är det enda sexet och att man måste ha det för att det ska räknas, en själv ska räknas och ens partner känna sig nöjd (tror man). Partnern har säkert också liknande tankar. Det finns ingen riktigt medveten tanke på att sex innebär mer än bara det, att det innebär njutning, närhet och kärlek. Det är mer fokus på handlingen, akten, mekanismen.
Jag gjorde själv samma sak tidigare, men jag har förstått vilken stor skillnad ett ord och en tanke har.
Jag vet inte vid vilket tidpunkt som jag började minska på känslan av otillräcklighet. Nån gång hände det iaf. Den gamla tanken är inte helt borta men den är mycket mindre. Jag tror att den kom efter att jag läst en massa (feministiska) böcker. Mycket om hur (hetero-) relationer funkar, vilka krav som ställs på kvinnor från vår kultur osv. Så insåg jag att det är inte mig det är fel på, jag känner mig inte otillräckligt för att jag är det - utan för att någon annan tycker att jag är det. Jag har antagit någon annans definition av hur jag ska ha sex, vad som gör mig till kvinna och vad som är njutning för mig. Nu inser jag att vad gäller sex så är jag tillräcklig som jag är och ingen annan kan bestämma vad jag ska göra. Jag kan själv definiera vad sex betyder för mig.
onsdag 9 november 2011
Akupunktur
Under hösten har jag träffat en barnmorska två gånger i veckan i fem veckor, för att få akupunktur som behandling mot vestibulit. Akupunkturen som hon sysslar med har hon utformat själv och hon har erfarenhet av vestibulitpatienter.
Akupunkturen riktar sig främst mot att få kroppen att slappna av, enligt barnmorskan. Det som händer är att nålarna frigör olika kroppsämnen som får kroppen att slappna av. Detta används t ex också inom sjukgymnastik för att "få igång" musklernas egen läkeförmåga. Det här är alltså en behandling som görs inom ett stort sjukhus, så inget hokuspokus på det sättet. Akupunktur används inom medicin för vissa specifika områden där det är belagt att det hjälper. T ex för avslappning och smärtlindring.
Jag ska säga att jag inte är nåt jättefan av alternativa metoder, även om jag inte utesluter dem Så jag gick in i detta med öppet sinne. Jag tänker att rent fysiskt så måste ju nånting hända, eftersom det sticks in nålar. Och det används uppenbarligen inom medicinen för vissa bruk, så det är iaf någorlunda vetenskapligt.
Även om barnmorskan själv inte nämnde något om smärta egentligen, så hoppades jag att akupunkturen kunde göra skillnad även där.
Nu har det alltså gått fem veckor, jag är klar med behandlingen och nu ska jag börja köra mina gamla övningar igen. Det ska sägas att jag inte gjort nånting (knappt knipit, knappt några berörings/penetrationsövningar) sen i somras.
Något som gör mig skräckslagen är att barnmorskan säger att hennes erfarenhet är att de som akupunkturen funkar för, gör ganska stora framsteg. Hon berättade som exempel att de som inte kan sitta pga vestibulit, får mindre sådana vardagsbesvär efteråt. Och att för andra hade det gått att ha ett omslukande, vaginalt samlag.
När jag pratade med henne om uppföljning, ville hon därför att jag skulle testa ett omslukande samlag. Här blir jag stel av skräck. Det finns inte en chans på jorden. Två gånger på 10 år har detta hänt, och då efter massa jäkla övning och terapi. Min hjärna accepterar inte riktigt att tio gångers akupunktur skulle göra sån stor skillnad.
Som tur var är barnmorskan vettig och smart och jättegullig. Och poängterar att jag ska göra saker som jag tror jag klarar, det viktiga är att jag testar nåt för att se om det har hjälpt. Så nu ska jag sätta igång med mina gamla övningar igen, knipen och penetrationsövningarna.
På inrådan av kuratorn ska jag denna omgång involvera vkuken från början, så att det blir mer naturligt att han är med i fittaktiviteten. Så att det inte blir så att jag kör fittaktiviteter helt själv och sen helt plötsligt ska han dyka upp som gubben i lådan och vara med. Hittills har det varit bra att köra själv för att jag ska lära mig om mig själv och tycka om att beröra mig själv. Men nu är det dags för oss båda att vara involverade tillsammans. Planen är att (som tidigare) börja med insmörning och knipövningar, sedan övergå till fingrar i slidan och sedan införa dildosar. Och sen får vi se.
Spännande tider!
Akupunkturen riktar sig främst mot att få kroppen att slappna av, enligt barnmorskan. Det som händer är att nålarna frigör olika kroppsämnen som får kroppen att slappna av. Detta används t ex också inom sjukgymnastik för att "få igång" musklernas egen läkeförmåga. Det här är alltså en behandling som görs inom ett stort sjukhus, så inget hokuspokus på det sättet. Akupunktur används inom medicin för vissa specifika områden där det är belagt att det hjälper. T ex för avslappning och smärtlindring.
Jag ska säga att jag inte är nåt jättefan av alternativa metoder, även om jag inte utesluter dem Så jag gick in i detta med öppet sinne. Jag tänker att rent fysiskt så måste ju nånting hända, eftersom det sticks in nålar. Och det används uppenbarligen inom medicinen för vissa bruk, så det är iaf någorlunda vetenskapligt.
Även om barnmorskan själv inte nämnde något om smärta egentligen, så hoppades jag att akupunkturen kunde göra skillnad även där.
Nu har det alltså gått fem veckor, jag är klar med behandlingen och nu ska jag börja köra mina gamla övningar igen. Det ska sägas att jag inte gjort nånting (knappt knipit, knappt några berörings/penetrationsövningar) sen i somras.
Något som gör mig skräckslagen är att barnmorskan säger att hennes erfarenhet är att de som akupunkturen funkar för, gör ganska stora framsteg. Hon berättade som exempel att de som inte kan sitta pga vestibulit, får mindre sådana vardagsbesvär efteråt. Och att för andra hade det gått att ha ett omslukande, vaginalt samlag.
När jag pratade med henne om uppföljning, ville hon därför att jag skulle testa ett omslukande samlag. Här blir jag stel av skräck. Det finns inte en chans på jorden. Två gånger på 10 år har detta hänt, och då efter massa jäkla övning och terapi. Min hjärna accepterar inte riktigt att tio gångers akupunktur skulle göra sån stor skillnad.
Som tur var är barnmorskan vettig och smart och jättegullig. Och poängterar att jag ska göra saker som jag tror jag klarar, det viktiga är att jag testar nåt för att se om det har hjälpt. Så nu ska jag sätta igång med mina gamla övningar igen, knipen och penetrationsövningarna.
På inrådan av kuratorn ska jag denna omgång involvera vkuken från början, så att det blir mer naturligt att han är med i fittaktiviteten. Så att det inte blir så att jag kör fittaktiviteter helt själv och sen helt plötsligt ska han dyka upp som gubben i lådan och vara med. Hittills har det varit bra att köra själv för att jag ska lära mig om mig själv och tycka om att beröra mig själv. Men nu är det dags för oss båda att vara involverade tillsammans. Planen är att (som tidigare) börja med insmörning och knipövningar, sedan övergå till fingrar i slidan och sedan införa dildosar. Och sen får vi se.
Spännande tider!
söndag 21 augusti 2011
Statusuppdatering: slidans slukningsförmåga
Jag klarar nuförtiden av att använda min Ladyfinger redan från början. Först en uppvärmning med knipövningar några minuter, sedan går det oftast ganska smidigt att köra med dildon. På bra dagar är jag helt avslappnad, på sämre dagar är jag lite spänd och behöver trycka till för att få in den. Detta att jämföra med tidigare, då jag var tvungen att värma upp med en-två fingrar innan jag kunde föra in dildon. Jag använder också Pjurs Analyze me! som glidmedel när jag övar, och även när jag smörjer in mig.
För att vänja smärtcellerna vid lite friktion, gör jag enkla jag in- och ut-övningar med dildon. Och så gör jag tryckövningar, en sorts akupressur för att vänja nerverna vid beröring och få dem att reagera mindre på tryck. Målet är att kunna använda en menskopp så småningom. Och såklart kunna ha slidsex, men det känns inte lika viktigt som mål. Jag vill bara bli smärtfri.
Det är fortfarande jobbigt när vkuken ska göra nån övning med mig, även om det är ett finger och det egentligen inte är ett problem. Eller om jag redan fört in dildon och han får hålla i lite. Men mina slidnerver får tokutslag då och hela kroppen hamnar i panikläge, bara för att det är han.
Jag provade häromdagen att sluka vkuken och det gick väl ok. Tyvärr så var det dagen innan mens och då är hela slidan superkänslig, så det gjorde skitont och jag var helt svettig av smärtan. Men jag försökte lugna ner mig och få alla muskler att slappna av iaf, även om nervcellerna skrek av smärta. Det var väl en liten vinst iaf - jag har kontroll över musklerna. Ska sägas att jag denna gång satt på huk och försökte omgärda vkuken med slidan sittandes. Tidgare har jag slukat honom när vi skedat.
Men jag måste erkänna att jag blivit besatt av tanken på att upprepa mina gamla prestationer (se här och här) så det har blivit mer en prestationsgrej som jag måste göra, snarare än ett naturligt nästa steg. Detta är inte bra. Jag försöker hålla mig tillbaka där, det finns inget egenvärde för mig att kunna ha slidsex. Det som är viktigt för mig är att min fitta mår bra.
För att få till det där naturliga nästa steget har jag istället uppgraderat min övningsdildo! US Video hade rea, så jag köpte denna. Min Ladyfinger har en diamter på 2.5 cm och den här Multispeeden har en diameter på 3 cm. Tittar man på mina övningspinnar så är de i ökande diameter från 1 cm - 2.5 cm - 3cm.
När jag fått den nya dildon provade jag den genom att först värma upp med ordentliga knipövningar (använde min inspelning), sen Ladyfingern en stund med knip och sen kunde jag faktiskt föra in Multispeeden! Den gjorde lite ont, men jag kommer att lära mig slappna av med den också. Den känns bara så jäkla gigantisk. Och den blir bra när jag ska öva nerverna på att inte reagera lika hårt.
söndag 14 augusti 2011
Ny övning: Akupressur/tryckövningar
Jag har för ett tag sen börjat prova tryckövningar, en sorts akupressur. Jag hade själv börjat experimentera åt det hållet när barnmorskan för några månader sen tog upp att de hade haft ett seminarium om detta med en kvinna som använde det som behandlingsform.
Jag har kommit så långt med min muskulatur att den är relativt avspänd, och jag kan få mig själv att slappna av någorlunda. Så jag jobbar mest med smärtan och nerverna nu, för att vänja av dem från att reagera så hårt vid beröring.
Akupressuren (egentligen en form av beröringsövning) går till så att jag först kniper för att värma upp och slappna av. Med ett insmort finger (jag använder glidmedel) tar jag sen en av mina smärtområden och hittar med hjälp av fingret den nivå av tryck som är precis innan då det gör (för) ont.
Om jag trycker till lite mer kommer det göra ont, så jag minskar trycket tills det precis slutar göra ont. Detta för att vänja av nerverna och helt enkelt skjuta fram den där smärtgränsen. Så det är ett väldigt lätt tryck/nudd som det är just nu. Jag börjar med att göra små cirkulära rörelser på det smärtområdet i ungefär en minut. Sen håller jag fingret still på samma område i en minut. Detta gör jag på alla mina smärtområden.
Området som är längst ner, mot anus (kl 6) är det som är mest jobbigt.
Det finns några praktiska klurigheter med detta. Man måste ha en bra ställning för att komma åt och vara bekväm och avslappnad. Min liggande sittställning har funkat bra för detta. Sen får man liksom fläka upp blygdläpparna med ena handen, spreta isär dem med pek- och långfinger så att vestibulen blir lättare åtkomlig. Sen är det bara att dyka ner till sina smärtpunkter med det insmorda fingret.
Det viktiga är att hitta den där nivån av tryck som ger ett visst tryck utan att göra (för) ont. Jag tror att det är nyckeln till att vänja av nerverna vid detta. Det liknar lite när man lär tinnituspatienter att sluta "höra" tjutet. Genom att ha ljud i bakgrunden som är lågt, men ändå så högt att man precis hör tjutet, så vänjer man av hjärnan att höra tjutet vid just den nivån. Sen höjer man steg för steg för att bättra på sin tolerans. Till slut så har man höjt toleransen så mycket att man inte "hör" (reagerar) på tjutet längre. Det handlar om att lura/avvänja hjärnan på att reagera på den stimulansen.
På samma sätt fungerar detta. I början kanske det gör lite, lite ont men eftersom det är innan det gör panik-ont så är det kontrollerbart för mig. Efter att jag gjort rörelsen eller trycket i ungefär 30 sekunder, så orkar liksom inte nerverna signalera längre och smärtsignalens "akut-het" avtar - även om jag fortfarande känner den. Det gör inte lika ont, eller iallafall inte ont på samma sätt.
Jag tror verkligen på den här övningen! Dock tror jag att man måste jobba med sin spänning först och bli kompis med sin fitta innan man börjar med den.
Jag har kommit så långt med min muskulatur att den är relativt avspänd, och jag kan få mig själv att slappna av någorlunda. Så jag jobbar mest med smärtan och nerverna nu, för att vänja av dem från att reagera så hårt vid beröring.
Akupressuren (egentligen en form av beröringsövning) går till så att jag först kniper för att värma upp och slappna av. Med ett insmort finger (jag använder glidmedel) tar jag sen en av mina smärtområden och hittar med hjälp av fingret den nivå av tryck som är precis innan då det gör (för) ont.
Om jag trycker till lite mer kommer det göra ont, så jag minskar trycket tills det precis slutar göra ont. Detta för att vänja av nerverna och helt enkelt skjuta fram den där smärtgränsen. Så det är ett väldigt lätt tryck/nudd som det är just nu. Jag börjar med att göra små cirkulära rörelser på det smärtområdet i ungefär en minut. Sen håller jag fingret still på samma område i en minut. Detta gör jag på alla mina smärtområden.
Området som är längst ner, mot anus (kl 6) är det som är mest jobbigt.
Det finns några praktiska klurigheter med detta. Man måste ha en bra ställning för att komma åt och vara bekväm och avslappnad. Min liggande sittställning har funkat bra för detta. Sen får man liksom fläka upp blygdläpparna med ena handen, spreta isär dem med pek- och långfinger så att vestibulen blir lättare åtkomlig. Sen är det bara att dyka ner till sina smärtpunkter med det insmorda fingret.
Det viktiga är att hitta den där nivån av tryck som ger ett visst tryck utan att göra (för) ont. Jag tror att det är nyckeln till att vänja av nerverna vid detta. Det liknar lite när man lär tinnituspatienter att sluta "höra" tjutet. Genom att ha ljud i bakgrunden som är lågt, men ändå så högt att man precis hör tjutet, så vänjer man av hjärnan att höra tjutet vid just den nivån. Sen höjer man steg för steg för att bättra på sin tolerans. Till slut så har man höjt toleransen så mycket att man inte "hör" (reagerar) på tjutet längre. Det handlar om att lura/avvänja hjärnan på att reagera på den stimulansen.
På samma sätt fungerar detta. I början kanske det gör lite, lite ont men eftersom det är innan det gör panik-ont så är det kontrollerbart för mig. Efter att jag gjort rörelsen eller trycket i ungefär 30 sekunder, så orkar liksom inte nerverna signalera längre och smärtsignalens "akut-het" avtar - även om jag fortfarande känner den. Det gör inte lika ont, eller iallafall inte ont på samma sätt.
Jag tror verkligen på den här övningen! Dock tror jag att man måste jobba med sin spänning först och bli kompis med sin fitta innan man börjar med den.
lördag 6 augusti 2011
Vad ska man tänka på när man INTE har vestibulit?
Det här är mina egna tankar och råd, baserat på erfarenhet och det jag lärt mig av mina vändor i vården. Jag är inte medicinskt kunnig på nåt sätt. Men om jag inte hade haft vestibulit, hade jag gjort detta (ändå).
Använd glidmedel. Punkt slut. Det är alltid bra att använda, speciellt vid slidsex, även om du blir jätteblöt. Du ska däremot inte använda glidmedel istället för att vara blöt. Då ska du inte ha slidsex överhuvudtaget. Glidmedel är bra även om du inte har slidsex. Det gör det skönare att smeka klittan och man ska såklart använda det när man har analsex.
Ha inte sex när det gör ont eller när du känner att något inte står 100% rätt till med kroppen eller din magkänsla. I perioder då man kanske är stressad, orolig, kanske har dålig balans i underlivet pga svamp, en antibiotikakur (kan vara för nån annan sjukdom, men det kan slå ut en massa annat som är bra), p-piller mm så kan slemhinnorna vara sköra.
Vad som är bra då, är att ha en vana av att använda glidmedel för att öka friktionen så mycket som möjligt och minska belastningen på slemhinnorna. Och att känna till sin kropp och sitt underliv, för att veta vad man klarar. Man vet var gränsen går för "jag är inte så på nu, men jag vill gärna och kommer vara på om ett litet tag" jämfört med "jag har ingen lust men jag ställer upp trots det". Det är svårt att veta skillnad, men efter övning så har jag börjat skilja mellan dem. Jag var tvungen att gå igenom en period först då jag sa nej till allt om jag inte var på från början. Det var skitjobbigt och jag kände mig som en dålig människa/kvinna/flickvän och hade (sjukt nog!!) dåligt samvete för att jag sa nej, men det var en bra övning för mig. Nu är det inte lika jobbigt och vet bättre skillnaden mellan "jag vill men behöver lite uppvärmning" och "jag vill inte men känner att jag borde".
Det är bra att kunna stå emot (oftast inre) trycket som uppstår när man säger nej till sex. Världen går inte under, man är inte en dålig kvinna för det.
Var inte renrakad hela tiden. Jag tror personligen att då och då så är det OK. Men att vara renrakad hela tiden torkar ut. Uttorkning medför en massa jobbiga saker, som att bakterier och svamp har lättare att få fäste. Torkar det ut så hamnar underlivet i obalans. Det finns en naturlig surhet som håller bakterier och annat otyg i schack. Rubbar man det så blir det lättare för annat att klamra sig fast.
Sov utan trosor eller i lösa kalsonger. Gå omkring med lösa kalsonger eller i kjol utan trosor hemma. Då får fittan luftas ordentligt.
Smörj in fittan, ta hand om henne. Det är bra att smörja in sig själv, dels för att lära känna fittan och dels för att göra ett visst underhåll. Du vet hur det ligger till där nere, du kanske kommer på vilka sätt du gillar att bli berörd på, om du inte redan gör det så kanske du kommer på hur du vill onanera. Allt möjligt bra kommer av att smörja in sig. Ha en stund för dig och fittan, nån gång i veckan eller så.
Knipövningar är bra för hela livet. Graviditet, inkontinens, allt möjligt hjälps av att ha en bra slidmuskulatur. Du får en bra blodcirkulation och bättre kontroll. Det ger dig också en bättre orgasm.
Det är inte bara vestibulitpatienter som har nytta av detta. Även friska kvinnor tjänar på att ha koll på sitt underliv och ta hand om det på ett vettigt sätt. Man behöver inte göra det till värsta jobbet, det ska inte bli en plikt eller en jobbig grej. Du ska göra det för att du vill och har lust till det. Du kanske inte har det nu, men du kanske funderar på det när du läst detta och provar efter ett tag. Och sen kanske du gör det då och då. Plötsligt har man en vana =)
Använd glidmedel. Punkt slut. Det är alltid bra att använda, speciellt vid slidsex, även om du blir jätteblöt. Du ska däremot inte använda glidmedel istället för att vara blöt. Då ska du inte ha slidsex överhuvudtaget. Glidmedel är bra även om du inte har slidsex. Det gör det skönare att smeka klittan och man ska såklart använda det när man har analsex.
Ha inte sex när det gör ont eller när du känner att något inte står 100% rätt till med kroppen eller din magkänsla. I perioder då man kanske är stressad, orolig, kanske har dålig balans i underlivet pga svamp, en antibiotikakur (kan vara för nån annan sjukdom, men det kan slå ut en massa annat som är bra), p-piller mm så kan slemhinnorna vara sköra.
Vad som är bra då, är att ha en vana av att använda glidmedel för att öka friktionen så mycket som möjligt och minska belastningen på slemhinnorna. Och att känna till sin kropp och sitt underliv, för att veta vad man klarar. Man vet var gränsen går för "jag är inte så på nu, men jag vill gärna och kommer vara på om ett litet tag" jämfört med "jag har ingen lust men jag ställer upp trots det". Det är svårt att veta skillnad, men efter övning så har jag börjat skilja mellan dem. Jag var tvungen att gå igenom en period först då jag sa nej till allt om jag inte var på från början. Det var skitjobbigt och jag kände mig som en dålig människa/kvinna/flickvän och hade (sjukt nog!!) dåligt samvete för att jag sa nej, men det var en bra övning för mig. Nu är det inte lika jobbigt och vet bättre skillnaden mellan "jag vill men behöver lite uppvärmning" och "jag vill inte men känner att jag borde".
Det är bra att kunna stå emot (oftast inre) trycket som uppstår när man säger nej till sex. Världen går inte under, man är inte en dålig kvinna för det.
Var inte renrakad hela tiden. Jag tror personligen att då och då så är det OK. Men att vara renrakad hela tiden torkar ut. Uttorkning medför en massa jobbiga saker, som att bakterier och svamp har lättare att få fäste. Torkar det ut så hamnar underlivet i obalans. Det finns en naturlig surhet som håller bakterier och annat otyg i schack. Rubbar man det så blir det lättare för annat att klamra sig fast.
Sov utan trosor eller i lösa kalsonger. Gå omkring med lösa kalsonger eller i kjol utan trosor hemma. Då får fittan luftas ordentligt.
Smörj in fittan, ta hand om henne. Det är bra att smörja in sig själv, dels för att lära känna fittan och dels för att göra ett visst underhåll. Du vet hur det ligger till där nere, du kanske kommer på vilka sätt du gillar att bli berörd på, om du inte redan gör det så kanske du kommer på hur du vill onanera. Allt möjligt bra kommer av att smörja in sig. Ha en stund för dig och fittan, nån gång i veckan eller så.
Knipövningar är bra för hela livet. Graviditet, inkontinens, allt möjligt hjälps av att ha en bra slidmuskulatur. Du får en bra blodcirkulation och bättre kontroll. Det ger dig också en bättre orgasm.
Det är inte bara vestibulitpatienter som har nytta av detta. Även friska kvinnor tjänar på att ha koll på sitt underliv och ta hand om det på ett vettigt sätt. Man behöver inte göra det till värsta jobbet, det ska inte bli en plikt eller en jobbig grej. Du ska göra det för att du vill och har lust till det. Du kanske inte har det nu, men du kanske funderar på det när du läst detta och provar efter ett tag. Och sen kanske du gör det då och då. Plötsligt har man en vana =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)