Det här med film och verklighet

VARNING SPOILERS!

Jag satt och kollade på en film med vkuken, I Give It a Year. Det är en standard romkom som handlar om att "hitta den rätta/rätte" med twisten att filmens huvudpar faktiskt bestämmer sig för att skilja sig lyckliga och bli tillsammans med den de "egentligen" var ämnade för.

Filmen innehöll det som brukar finnas i en Hollywoodproduktion (även om det här var en engelsk film): det äkta paret som bara tjafsade och hatade varandra, hur det är meningen att den som en är ämnad för aldrig ska irritera en utan alla hens skavanker ska bara bringa ännu mer kärlek till relationen. Att det alltid finns en RÄTT person för varje människa och att alla andra personer är fel och aldrig kan funka. Att när man väl hittat rätt person så kommer allt ordna sig, livet kommer vara som en dans på rosor. Osv osv in absurdum.

Tidigare under dagen så hade jag också läst i tidningen om efterrapporteringen av Madeleine Bernadottes bröllop och hur hon precis som sin syster Victoria hade valt att låta sin pappa följa henne halvvägs till altaret, trots att det enligt en (ärke?)biskop i Storkyrkan inte alls är tradition att göra så i Sverige. Svensk tradition är att bruden själv går till altaret. Att bli överlämnad som den vara bruden är, är ett utländskt påfund.

Båda de här sakerna fick mig att verkligen inse vilken skillnad det är på dikt och verklighet, och hur dikten till slut definierar verkligheten: att film, tidningar och annat faktiskt påverkar oss - utan att vi är medvetna om det.

Victoria, Madeleine och alla vi andra har alltså sett tillräckligt mycket Hollywoodfilm för att till slut glömma bort vad som är våra verkliga traditioner och vad som är hittepå/överdrift/andras traditioner. Filmen har blivit norm. Det är inte förrän nu jag har hittat ett konkret sätt att koppla ihop detta, även om jag intellektuellt kunnat säga det.

Utifrån den här iakttagelsen är det därför inte långsökt att tro att även andra saker från filmen kan bli norm. T ex att

• Det finns EN rätt person som man ska leva HELA sitt liv med. Alla andra förhållanden kommer spricka för det är ÖDET
• En bra relation innebär att man aldrig tjafsar. Gör man det är det inte RÄTT person.
• Kvinnor alltid ska prata, är våp och måste ha en man som tar hand om dem
• Män aldrig vill prata, aldrig är svaga och vet alltid precis vad som ska göras

Klart man får helt konstiga förväntningar på sin relation, sig själv och sin partner när det är såhär. Det känns som en sådan befrielse att äntligen ha hittat ett konkret vardagsexempel på hur media påverkar oss - att vi inte kan välja bort allt dåligt och vara "medvetna" vuxna individer.

Mer kring kvinnokroppen

Häromdagen hade jag besök av en vän och hens dotter, ca 5 år. Vi fikade och snackade strunt varpå dottern vill visa mig filmer på internet, framförallt från Melodifestivalen. Låtar hon gillar, kläder som ser fina ut - sånt. Helt OK även om jag inte har riktigt samma smak =)

I vilket fall, jag sitter och tittar på de där filmerna med henne och börjar känna mig mer och mer olustig. Mer eller mindre alla framföranden eller musikvideor innehåller kvinnokroppar i olika utstyrslar, med kläder som visar mycket hud och dansrörelser som åmar sig och ska vara sensuella.

Detta gör jag alltså med en femåring och det känns så fantastiskt obehagligt därför att det gör mig helt plötsligt medveten om vilken bombardering det är av hur kvinnor ska vara, hur kvinnor framställs och vilken roll de får. Det är avklätt, åmande, sensuellt - hon vill visa upp sig, sin kropp och utmana tittaren sexuellt. Det känns på nåt sätt äckligt att hon måste se på sånt, att det är på det viset i vårt samhälle. Vi kollade på en video med avklädda manskroppar också och det kändes olustigt även det - men det var inte samma typ av objektivieringskänsla kring det, inte alls.

Man behöver inte vara speciellt smart för att inse vad det betyder att små flickor och pojkar matas med den här typen av framställning av kvinnokroppen. Båda kommer förhålla sig till det vilket i sin tur föder fram alla andra grejer som suger: tjejers dåliga självkänsla kring sin kropp, killars snedvridna uppfattning om hur en tjej ska bete sig. En tjej tror att hon bara duger om hon är sexig, en kille tror att han måste se på tjejer med sex i blick för att vara man.

Det spelar ingen roll om de "får" titta för sina föräldrar - det finns överallt, inte bara i filmer på internet utan i tidningar, i reklam och annat. Prova nån gång, kolla på en musikvideo med mycket hud och åmande kvinnokroppar tillsammans med ett litet barn. Hur känns det?

Vem äger hennes kropp?

Antar att det inte har undgått någon att Angelina Jolie har opererat bort båda sina bröst i förebyggande syfte, då hon bär på en gen som markant ökar risken för henne att utveckla bröstcancer.

OK, hur börja detta. Som drabbad av vestibulit känner en sig på många sätt okvinnlig, mindre feminin och liksom handikappad som kvinna överhuvudtaget. Innan vestibuliten tänker en inte så mycket på hur mycket samhället (dvs vi och alla omkring oss) fokuserar kring hur sex ska se ut och att det är enbart det omslutande sexet som räknas som "sex på riktigt". 

Efter vestibulit, när en känner sig som en mindre värd kvinna för att en inte kan genomföra ett omslutande samlag, inser en att det fnns så mycket mer som definierar kvinnlighet, en själv och ens liv. 

Det är ju saker som en rent intellektuellt förstår, men som en inte INSER, alltså att det går upp för en helt och fullt vad det innebär.

Så. Då har vi fastställt det. Åter till Angelina Jolie. Hon har alltså opererat bort båda sina bröst, dvs något som, enligt samhället, är en lika fundamental och definierande del av att vara kvinna som att kunna genomföra ett omslutande samlag. Så Jolie har frivilligt gjort ett stort ingrepp på sin, av samhället definierade, kvinnlighet.  

Såklart det är en stor grej! Hon är en global person, både genom sina filmroller och som engagerad i olika samhällsprojekt. Döm då om min förvåning när jag stöter på den här timblr-posten som har samlat ihop twitterinlägg från alla möjliga som säger hur synd det är om Brad Pitt (hennes man), hur det inte var rätt att rycka bort hennes bröst (för att de är allmängods!) och hur det är rätt åt henne att bli av med brösten för hon är en sån jävla bitch (oklart exakt vad hon gjort...).

Läs den, och läs hennes egna ord om varför (finns länkad i posten ovan). Jag har så svårt att förstå att människor orkar tänka sådana tankar, bara svarta, onda, elaka tankar. Och jag har så svårt att förstå hur hennes kropp, hennes EGEN kropp, kan vara något som det allmänna har någotsomhelst med att göra. Det är ungefär som upprördheten som kom när en tjej fångades på bild under Melodifestivalen med armarna ovanför huvudet och orakade armhålor. Varför blir det sån jäkla upprördhet, som att någon har begått ett brott?!

Att göra barn för hand

Vkuken och jag har nu börjat våra försök att alstra barn. Det är ganska oromantiskt egentligen men vi gör så gott vi kan!

Som jag postat om tidigare använder vi en spruta med ett slang-munstycke. Vi kör helt enkelt på som vanligt. När det är vkukens tur att komma så har vi en kopp som han eller jag håller i för att styra in sprutet i. Då har vi de små spermierna i skålen, sedan suger vkuken upp så mycket som får plats i sprutan medan jag lägger mig till rätta. Han sätter på slangen och sedan hjälps vi åt att föra in slangen i min slida.

Första gången gjorde det faktiskt vestibulit-ont. När en är upphetsad så svullnar en ju upp vilket ger mycket mindre utrymme i slidan än vanligt. Detta gjorde att slangen trots att den bara är några millimeter i diameter gjorde ont. Vkuken föreslog då att jag skulle förbereda slidan lite, så jag gjorde några knip och förde sedan in ett finger - precis som när jag gör beröringsövningar. Då gick det mycket bättre!

Så, slangen förs in och en får föra in den så långt det går. Jag får in den nästan hela längden, gissar att det är 15-20 cm kanske. Jag upplever att det är två delar när vi för in slangen. Den första delen är den "vanliga" där snoppen åker in. Sen kommer man liksom lite längre, om man ändrar vinkel lite grann och leker runt en liten aning med slangen. Jag tror att det kanske är livmoderhalsen men jag är inte säker. Det känns liknande som när jag är på provtagning för livmoderhalscancer.

När slangen väl är inne så långt som kan, så trycker vkuken helt enkelt ner sprutan. När den är nedtryckt hela vägen tar han loss sprutan från slangen för att ta in lite luft i sprutan för att trycka ut det sista som är kvar i slangen.

Jag brukar ligga kvar en stund och vända upp höften så att det verkligen rinner ner ordentligt.

På ett sätt gillar jag det här, att vi samarbetar kring det hela. Det krävs medvetenhet från båda sidor, det är inget som man bara kan glömma bort (töm och glöm etc).

Det finns några jobbiga saker som jag gissar att en är van vid om en kan ha omslutande sex. Det ena är att sperman ligger ju där inne ett tag och skvalpar. Men sen ska (en del av) den ut, efter en timme eller två. Och det blir rätt så blött av det. Jag blötte igenom ett par skjorts på restaurang...

Sen kommer ju en del luft in i slidan vilket ger upphov till fittpruttar vilket är mest irriterande. De kommer ut på en gång, så inget att oroa sig för =)

Vkuken sa från början att vi får helt enkelt se till att göra det här som en del av vårt sexande så att barnet blir till av vårt sex - annars kan ju han bara dra en tralla och så sprutar vi in det. Men det blir inte så kul sen ("Pappa, hur blev jag till? Jo det var så att..."). Det är bra att vi gör det så, även om vi då får gå igenom samma omständlighet som många andra hetero-par.

Jag inser hur lite jag vet om min egen kropp och hur den funkar, men jag lär mig mer hela tiden. Jag har börjat hålla bättre koll på min menscykel, något jag aldrig brytt mig om tidigare. Inser att det faktiskt är bra att hålla koll på den, en håller koll på sig själv och sin kropp då också, känns bra i allmänhet.

UPPDATERING: sprutan heter alltså "kateter" och används egentligen när man har problem med urinröret eller att kissa: då för man in katetern för att tömma blåsan. Kan vara bra att säga kateter istället för spruta för jag har märkt att vården blir lite till sig när man säger spruta...

Depression för de som inte fattar

Och lite igenkänningskomik (-tragik?) för de som själva är drabbade i olika grad:.

Den beskriver ypperligt andras reaktion när man är nedstämd och vad som verkligen inte hjälper. Den beskriver också jättebra hur man kan hamna i det där svarta hålet, när det man försökte göra var att lösa ett problem (precis vad jag fått lära mig under terapin - man kan inte tänka sig ur en depression!). Även den delen som egentligen är det värsta - att det på ett sätt är skönt att tycka att allt är menlöst och sen tycka illa om sig själv för att man tycker att allt är menlöst och på så sätt kunna dyka ännu djupare ner i menlösheten. Den biten är svår för många närstående att förstå.

Del1:
http://hyperboleandahalf.blogspot.se/2011/10/adventures-in-depression.html
Del2:
http://hyperboleandahalf.blogspot.se/2013/05/depression-part-two.html

LÄS!

Nöjesguiden om vestibulit

http://nojesguiden.se/artiklar/nar-sex-gor-ont (tack till catchme på forumet som länkade!)

Läs. Det är bland de bästa artiklar jag läst, som skriver mer mångfacetterat om vestibulit och faktiskt låter läkare, socialstyrelse och patient komma till tals på ett sätt som belyser de olika dilemman man har att ta ställning till, så att oinvigda bättre kan förstå.

Några av mina egna tankar kring artikeln:

Både läkaren och patienten tar upp det faktum att många kvinnor fortsätter ha omslutande sex trots att det gör ont - både för att de själva tycker att de ska klara det och för att synen från vården är att det är OK att ha ont vid omslutande sex om man är kvinna.

Det jag själv fick höra från ungdomsmottagningen när jag första gången sökte hjälp för mina smärtor var att det var "normalt" och att jag kanske var "allergisk" mot vkukens sperma. Jag blir fan tokig. Jag fortsatte såklart ha sex trots smärtor tills det inte gick mer. DET SKA INTE BEHÖVA VARA SÅHÄR. I efterhand inser jag ju hur absurd det var, men jag lägger verkligen inte ett uns skuld på mig själv. Det fanns inte ens på kartan att jag skulle ha gjort annorlunda då, med den kunskap jag hade.

Sen inställningen som många har; att det är något som sitter i ens huvud och som går att "tänka bort". Det bottnar nog i de tidiga teorierna kring vestibulit som en psykosomatisk sjukdom - vilket säkert är fallet för en del (tror jag är en sån). Men psykosomatisk eller ej: tillståndet manifesteras i vilket fall fysiologiskt, nervcellerna utvecklar nya beröringspunkter så det spelar ingen roll hur väl man tänker - nerverna kommer känna saker ändå
Att bli uppmanad att försöka "tänka" bort det - fatta vilken skuldfälla det är när det är något fysiologiskt som omöjligt kan kontrolleras av tankekraft?!

Kommentarerna på artikeln var i vissa fall skrattretande. Som någon skrev till/om en av de negativa inläggen: "trollololololol". Mata inte trollen. De spricker när man ignorerar dem.

Heliga familjen del 2 - Äktenskapet

Länk till program två

Äktenskapet har haft olika funktioner genom olika tider. I bondesamhället var det som en affärsuppgörelse.
Traditionella bondäktenskap var en arbetsgemenskap: de slet tillsammans för gården, överlevnad osv och hade olika ansvarsområden. Barnens omhändertagande delades av alla på gården.

Det betyder inte att det var bättre förr - bara att fördelningen i hemmet var annan och syftet med äktenskapet var ett annat och att både husbondens och matmors roll var viktiga för gårdens framgång.

Barnen som intervjuas speglar hur utseendet är viktigt, hur äktenskapet är en förutsättning för att leva ihop och skaffa barn. Man ska hitta nån som är söt och man gifter sig för att kunna leva ihop och skaffa barn.

Vilken roll spelar äktenskapet som institution? Gudrun Schyman berättar om sitt tidigare äktenskap som var en kamp mellan två individer- han ville ha nån vid sin sida, men hon ville mer. Hennes lösning blev att göra det han ville för att sedan hinna med det hon själv ville. Inte så ovanligt tror jag. "Jag måste hinna med allt det här för att sedan göra det jag själv vill."

Paret: han har skuldbelagt henne för att hon har köpt barngrejer. Han ville vara med. Han har inte riktigt fattat förrän nu. Han kan alltid göra nåt annat. Hon är bunden av graviditeten.

Den moderna bröllopsceremonin är ett modernt påfund, 1900-talet. Före kristendomen utan vigselmomentet, snarare affärsuppgörelse och fullbordat genom att paret producerar barn (första natten). Sängledning av brudparet med alla andra.

Hur kom det moderna äktenskapet till? Under 1700-talet började bilden av hustrun förändras. Kvinnan skulle hjälpa staten civilisera bondlurken. Hon går från familjeförsörjare till att vara hemmets hjärta, en galjonsfigur för äktenskapet.

Idag då kvinnor inte längre vill vara galjonsfigurer så uppstår en rädsla för att äktenskapet som institution ska upplösas. "Vad ska vi då ta oss till? Det kommer bli anarki!"

Det är en anledning till varför det var så himla viktigt att definiera äktenskapet som något mellan man och kvinna och inte en könsneutral konstruktion. Äktenskapet sågs som något fundamentalt; att be om könsneutral äktenskapslagstiftning var som att be om ett 25-timmarsdygn!

Sist men inte minst: Lagstiftning har en normativ verkan! Det är en tanke värd att komma ihåg när folk är emot kvotering eller helt individualiserad föräldraförsäkring. Det här avsnittet spelades in innan vi fick en könsneutral äktenskapslagstiftning för några år sen. Det verkar ju ha gått bra... varför skulle inte kvotering eller individuell föräldraförsäkring kunna göra det?

Heliga familjen del 1 - Familjen

Jag har avverkat det första avsnittet i Heliga familjen. Ett bra introduktionsavsnitt där familjen som begrepp tas upp och man får höra några par prata om hur det ser ut i deras familj. Det här inlägget blir kanske lite mer som anteckningar från när jag lyssnade men jag hoppas att det kommer fram nåt och att det väcker lite nyfikenhet! Länk till första avsnittet.

Det som fastnade hos mig i det här avsnittet var just de saker som handlade om vad hon tänker jämfört med vad han tänker, vad gäller saker inom familjen.

Hon: "Det är jag som klagar, han tycker allt är bra." (Japp, det är skuld man hör här - den hon lägger på sig själv)

Han: "Jag gör det när jag ser att det behövs." (När är det? Baseras det på HANS behov eller familjens behov?)
Hon:"Men om vi hjälptes åt...?"

- Vem vattnar blommorna? (bara ett exempel på liten och "meningslös" syssla som ändå är viktig och behöver utföras)

Familjeidealet bygger på att kvinnan måste vara underordnad. Hon FÅR inte ha massa egna önskningar. Hon dikteras av andra. Det är ett begränsande kvinnoideal, det är redan förutbestämt vad som är "naturligt" för henne att vilja göra, tänka, känna, önska. Genom att ange det som naturligt slipper man också diskussioner om vad kvinnor skulle vilja göra - de kvinnorna som inte följer mönstret är onaturliga!

Varför är maktobalansen så institutionaliserad? Förtryck inom äktenskapet finns även i samhället - det speglas. Se inte detta som ett aggressivt påhopp eller som ett påstående att alla kvinnor är förtryckta, det handlar inte om det. Det handlar om ömsesidig respekt och att jobba som ett lag, sträva åt samma håll, dela varandras bördor. Jämställdhetsdebatten förs på individnivå, fast problemen egentligen är på samhällsnivå, strukturella i ett större sammahang.

Jämställdheten sätts på prov när första barnet kommer.
Vanlig känsla när hon är hemma med barnet i början: kvinna som är hemma med barnet och väntar på mannen som ska komma hem.

Jämlika ideal svåra att förena med praktiska verkligheten. Det är så enkelt att välja ojämlikhet, jämlikhet måste man kämpa för.

Under intervjun med ett par om hur arbetsfördelningen är i hemmet, vem som gör vad och vem som inte gör vad, varför det är så och om de skulle vilja ha det annorlunda: hon skrattar och är osäker, vet inte hur hon ska uttrycka det som antagligen är undertryckt ilska. Hon ber om ursäkt. "jag kanske ska sluta bestämma hur det ska vara, jag kanske ska låta bli så blir det säkert nåt gjort ändå - även om det inte blir precis som jag hade tänkt"
Han tycker det är jobbigt att det ska hända saker hela tiden och att få höra att han har gjort fel när han hjälpt till.

Hon har alltså grundkompetensen, överenskommelsen är att han inte har någon kompetens vad gäller hemmet. När hon försöker förmedla sin kompetens så kallas det för att hon lägger sig i. När hon ska säga till, känner han sig styrd.
Tänk om man var på ett nytt jobb, och man får lära sig hur man ska göra - då är det helt ok. Men kvinnornas kompetens i hemmet ska/bör inte delas med.

Han borde stå och kräva att få sin rättmätiga del av kompetensen i hemmet. Inte att hon ska anklaga sig själv och fråga "varför släpper jag inte taget?". Hon är både problemet och lösningen. Situationen saknar mannen. Var är han? Det är samma sak överallt. Var är HAN?

Carin Holmberg: det är lättare att bära ett tyngre lass om man tror att det finns en önskan från båda att gå vidare, det finns en plan, det ska bli bättre. Det är inte såhär det ska vara. Därför så är det ok att han får surfa efter ett nytt jobb - planen är ju att det ska bli bättre.

Men om det aldrig blir så att det blir bättre?

Ännu en onani-upptäckt!

Jag visste inte att man kan utveckla sitt onanerande på samma sätt som sitt sex! Hurra =)

Häromdagen råkade jag göra nåt som jag sedan gjorde systematiskt vilket var superskönt.

Mitt första sätt att onanera var helt enkelt att gnida mina sammapressade fingrar runt i cirkel på/strax ovan klitoris. Gärna med något emellan, t ex byxor eller ett täcke. Bara trosor eller naken funkar inte för mig.

Det jobbiga med detta sätt att onanera är att det blir "för mycket", klitoris blir liksom överkänsligt så att det inte blir skönt längre efter en orgasm.

Nu i vuxen ålder lärde jag mig mer om hur nerverna runt klitoris sitter och kom på ett nytt sätt att onanera. Det var skönt för att det gjorde att jag kunde göra mer, klitoris blev inte lika överkänsligt eftersom beröringen är mer indirekt. Nackdelen med denna variant är att när man inte är superupphetsad utan behöver komma igång, så tar det lite för lång tid (i mitt tycke!). Men nu har jag kommit på en kombination av principerna direkt-indirekt beröring!

Använd då den första metoden; cirkulära rörelser med sammanhållna fingrar. Använd den övre delen av fingrarna. Istället för att bara cirkla på klitoris, ta en cirkel på klitoris och flytta sedan upp handen för att göra ett par cirklar strax ovanför klitoris (typ nedanför venusberget eller vad det heter). Jag gissar att proportionerna är individuella och att en får experimentera fram vad som funkar bäst. Själv gillade jag 1:3 ungefär, dvs en cirkling på klitoris och tre ovanför.

Lycka till!

Heliga familjen

Jag har upptäckt ett jätteintressant program i Sveriges Radios arkiv! Det heter "Heliga familjen" och man hittar sändningarna här. Jag stötte på det häromdagen under en surfrunda kring, tvåsamhet, famljebildning, kvinnoroller och mansroller. Det verkar vara en jättespännande programserie och jag ser fram emot att lyssna igenom den!