måndag 24 september 2012

Att komma utan beröring

Detta med knipövningar verkar ju så fantastiskt tråkigt när man börjar med det. Det är som när man går i grundskolan (även gymnasiet till viss del) och undrar varför man ska sitta och traggla vissa saker?!

Senare, ibland många år senare, förstår man vilken nytta tragglandet hade. Man inser värdet av att faktiskt kunna Sveriges landskap, olika länder och deras geografiska hemvist samt lite gott och blandat om historia. Bra att ha liksom. Man fattar det bara inte då när man läser det.

Det är lite likadant med knipövningar. Det är inte förrän man tragglat sig igenom dem och uppnått en viss "kompetens", om man säger så, som man verkligen upplever nyttan med dem, både deras effekt och att faktiskt kunna utföra dem bra.

Jag tänkte berätta om en av grejerna med knipövningar som inte framgår förrän man lagt ner lite tid på det och fått upp styrkan, så att säga.

Det går att (nästan) komma bara med hjälp av knipövningar.

Jag tror att jag tidigare skrivit lite om hur man kan knipa "hela vägen" - från anus upp till  klittan. Det är klurigt och man får ta det steg för steg, men det går.

Jag bestämde mig ju för att försöka göra det, men för att se om det går. Kändes som en bra grej att göra, och nästa utmaning att ta sig an vad gäller knipandet. Så jag började försöka knipa hela vägen upp till klittan.

I början hände det ingenting: jag spände hit och dit, men det kändes inget och inga muskler reagerade. Efter ett par gånger så började det rycka i tåtarna kring klitoris-musklerna och efter ett par gånger till så kunde jag få till något sorts kontrollerat "ryck" i musklerna, dock väldigt svagt.


Här kommer nu det häftiga: jag kände att när jag hade fått till det, så började det hetta till i området. Det var skönt, kroppen (och huvudet) ville ha mer! Jag var liksom svullen och började bli våt av att bara knipa!?!

Jag fortsatte och det blev bättre och bättre. Tyvärr var (är) jag inte tillräckligt duktig på klitt-knip än så att jag kan komma helt själv, så jag var tvungen att ta hjälp av handen. Men jag är sjukt nöjd! Det här har hjälpt mig framåt vad gäller hur jag kan komma när jag och vkuken har sex. Nu vet jag liksom hur jag ska använda musklerna för att få fram det där sista, sköna. Mer om det en annan gång!

måndag 17 september 2012

Jag bidrar också!

Ibland brukar jag fundera kring vem som tar initiativet hos oss när det gäller sex. Utan tvekan är det idag vkuken som gör det. Tänker jag tillbaka på begynnelsen, innan vestibuliten, vill jag minnas att även jag tog initiativet, det var mer jämt utspritt mellan oss. Men så är det inte nu och jag tror att vestibuliten är den största boven. På andra plats kommer allmän samhällelig indoktrinering av kvinnor som passiva mottagare av sexuella inviter...

Frågan kring vem som tar initiativet är något som bekymrar mig. Jag blir ledsen och känner mig otillräcklig eftersom jag inte tar "tillräckligt mycket" initiativ, vad nu "tillräckligt" är för något. Det är något vagt och luddigt, som jag uppfattar att jag bör göra. När jag inte gör det, känns det jäkligt dåligt.

Men häromdagen slog det mig att jag bidrar på mitt eget sätt!

Visst, jag är inte den som tar mest initiativ - men när vi väl är igång, så bidrar jag med kreativa idéer på vad vi kan göra, varianter på saker vi har gjort förut och hur saker kan göras för att det ska bli skönt.

Utöver det är jag väldigt tydlig med vad jag gillar och inte, om vkuken ska göra nåt på nåt annat sätt för att göra det bätttre osv. Sen gillar jag också att efteranalysera vårt sex - jag funderar på hur man skulle kunna "utveckla" ett koncept vidare, saker jag skulle vilja "öva" mer på mm.

När jag insåg detta kände jag att jag kunde släppa prestationsångesten kring vem som egentligen tar initiativet. Det är helt OK att vkuken tar initiativet - vi behöver inte bidra på samma sätt båda två. Jag bidrar på andra sätt istället. Wohoo - jag duger för mig själv, igen! ;)